Volvo 240: Evighetsmaskinen som aldrig försvinner

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2002-01-28

Mats: Jag tvekade inte en sekund

"Tvåförtin" är en bil att älska eller hata.

Ingen står likgiltig inför den.

Mats Nilsson köpte bilen av sin bror   och stortrivs. Dottern Frida sitter bra i bagageutrymmet.

240 är älskad för att den är så vidunderligt slitstark och långlivad att den aldrig försvinner från vägarna. Modellen är hatad av samma orsak – en rest från den förgångna, en bränsletörstig dinosaurie, en svensk sextiotalsjänkare.

Älska eller hata, välj själv.

En sak är i alla fall säker: hittar du en plåtfrisk 240 och rostskyddar regelbundet kan du behålla bilen livet ut.

Hemska tanke!

Att köra: Smidig som en pansarvagn. Tungstyrd, tungväxlad, tungkopplad och med motor len som en stenkross.

Det märks att rötterna är från 1960-talet. Suverän förstabil eftersom den tål misshandel som ingen annan fyrhjuling.

Bakhjulsdriften gör 240 sladdbenägen vintertid.

Att äga: Utmärkt, därför att: 240 finns i alla prislägen. Reservdelar är billiga och finns överallt, inte bara hos (dyra) Volvo.

Vem som helst kan skruva 240. Service består i stort sett bara i ny motorolja plus nytt oljefilter. Den urgamla uppbyggnaden à la lastbil gör större mekaniska ingrepp sällsynta. Slitstyrkan är oöverträffad.

Komfort: Som vanligt ger stolarna hög bekvämlighet vilket hjälper upp totalkomforten som i grund och botten är ganska ofin och struttig. Så länge vägen är slät funkar det bra men på ojämnt underlag hoppar den stela bakaxeln kråka.

Högt vindbrus.

Utrymmen: Tillräckliga. Baksätet är visserligen halvdant med tanke på bilstorleken men skuffen är rymlig. En svaghet är den höga lasttröskeln på sedanversionen. Kombimodellen är en riktig laståsna som sväljer det mesta.

Säkerhet: Hygglig med tanke på den gammalmodiga konstruktionen. Folksam klassar 240 som 20 procent säkrare än medelbilen.

Förarkrockkudde blev tillval från 1990 och standard på sista årsmodellen (1993).

Känsla: 240 börjar få kultstatus och visst känns den lite speciell – som att köra världens modernaste veteranbil ungefär.

En robust och råbarkad kärra som gör allt för att inte charma någon, visst är det lite charmigt?

VOLVO-SPECIAL

Staffan Borglund (-)

Följ ämnen i artikeln