Lös miljöproblemen utan skygglappar

Lösningen på miljöproblemen är inte stillastående köer.

Stockholms in- och utfartstrafik alstrar tiofalt mer koldioxdid

och direkt giftiga avgaser än trafik som flyter fram i 70 km/tim.

Rävspelet om vägsatsningar och höjda hastigheter har varit årets sorglustiga rötmånadshistorier. Vägverkets nye generaldirektör ville profilera sig som ny, djärv och visionär med sitt utspel om 130 på motorväg samtidigt som vänstern och miljöpartiet stångar huvudet blodigt i sin kamp mot bilismen.

Jag som alltid röstat på vänstern (jo, nu kan det sägas) som ett stilla inlägg för jämlikhet och rättvisa undrar vilken rättvisa det är när folk i skogslänen inte har ordentliga vägar för att köra till skolan eller Konsum? Och vilken rättvisa är det att de som valt att inte flytta från glesbygden tvingas köra sönder bilen på alla tjälskador?

Och vilken rättvisa är det att de som inte har råd att köpa en ny säker bil måste sätta

livet på spel varje gång de är ute på vägen?

Miljöpartiet, som jag också sympatiserar med, är lika enfaldigt i sin iver att stoppa alla försök att lösa Stockholms trafikinfarkt.

Lösningen på miljöproblemen är inte stillastående köer. Stockholms in- och utfartstrafik alstrar tiofalt mer koldioxdid och direkt giftiga avgaser än trafik som flyter fram i 70 kilometer i timmen.

Nu vill ju varken vänstern eller miljöpartiet ha någon tillväxt, men var och en som funderar en stund utan skygglappar måste inse vilket resursslöseri det är när tiotusentals stockholmare förlorar en timme i trafiken varje dag, vilken kostnad det är för redan utsatta familjer i inlandet när grusvägen knappt är farbar.

Tala om för mig vem som vinner på eländet?

När Ingemar Skogö på Vägverket berättade för mig att han kunde tänka sig 130 på motorväg tog jag det som ett försök att fixa en smekmånaden med oss journalister och skrev det i en krönika i somras. Men när han sa samma sak till Dagens Eko en månad senare blev hastighetshöjningen plötsligt ”sanning”.

Visst, jag vill också ha 130 på motorväg. Våra motorvägar hör till de bästa i världen. Dessutom är det så lite trafik på dem att jämförelsen med Tysklands tättrafikerade frifartsmotorvägar blir direkt löjlig.

Visst ska vi ha 130, minst. Men generaldirektörens utspel är långt ifrån förankrat på hans eget verk. Claes Tingvall på trafiksäkerhetsavdelningen vill inte höja farten utan att tre krav uppfylls, och åtminstone två är omöjliga att infria. Vägen ska

vara säker, det är många av våra motorvägar redan i dag.

Men sedan kräver Tingvall att

bilen ska ha högsta tänkbara säkerhetsstandard vilket bland annat betyder att den bara kan köras med bilbälte och nykter.

Innan alla bilar är så säkra har det gått 20 år.

Eller ska vi införa olika hastigheter för

olika bilar, som i Italien förr i världen?

Knappast.

Vägverket pratar redan om differentierade hastigheter vid olika väglag och trafiktäthet. Visst, också en tilltalande tanke. Men vem tror på fullt allvar att systemet kan införas på något annat ställe än i de allra närmaste omgivningarna till Stockholm och Göteborg.

Systemet finns och fungerar utmärkt i bland annat Tyskland, men där är ju trafiken oändligt mycket tätare. Här hemma blir differentierade hastigheter alldeles för dyrt, det talas om en halv miljard kronor, men det räcker bara till startpaketet.

Socialdemokraterna lyckas ju inte ens få fram pengar för att göra landets vägar körbara alla årstider, hur ska de då fixa pengar till det nya digitala skyltsystemet?

Rötmånaden är över, sommaren är slut och nu i veckan rivstartar hösten med bilsalongen i Frankfurt. Spännande nyheter är småbilarna Polo, Fiesta och

Citroën C3. Säkra, snåla och komfortabla alternativ till de stora bilar vi är vana med i Sverige.

Jag skriver hem så fort jag sett nyheterna.