Wennerholm: Dags för Eldebrink att lämna över ansvaret
Det känns tufft att skriva det här efter en knapp hemmaförlust mot serieledarna Växjö (3–4).
Men det är dags för Rögles tränare Anders Eldebrink att lämna över ansvaret till någon annan i båset.
Märk att jag inte skriver att han ska få sparken.
Så blodtörstig är jag inte.
Men det finns säkert andra uppgifter för en sådan hockeyikon som Anders Eldebrink i en klubb som Rögle.
Han kanske kan ta över som sportchef efter Anders ”Masken” Carlsson, som redan gett upp och meddelat att han slutar efter den här säsongen.
Men som tränare känns Eldebrink som rätt man på fel plats.
Hans tränarkarriär är imponerande, hans hockeykunnande formidabelt.
Men han ska inte basa över kämpande bottenlag.
Han gjorde braksuccé i topplaget Kloten i Schweiz, men när han kom till Rapperswil - Schweizs motsvarighet till Rögle - blev det fiasko och laget åkte ur högstaserien.
Svider att kritisera Eldebrink
Det svider att kritisera en sådan legendar, men jag kan inte se något annat hopp för Rögle i nuläget.
Jag tvivlar på att det vänder mot Växjö på bortaplan i detta back to back-möte som fortsätter på lördagen.
Och apropå back.
Anders Eldebrink är en av Sveriges bästa backar genom tiderna.
Hans tröja hänger i taket både i Södertälje och i schweiziska Kloten där han avslutade sin storhetstid, innan han återvände hem för att hjälpa sitt älskade Södertälje upp i SHL igen och etablera dem där åren 1995-1998.
Det klassiska nummer 2 han bar i SSK och Tre Kronor och det 32 han hade som älskad backstjärna i Kloten.
Det är inte många som har sina nummer pensionerade i två klubbar, men det säger allt om Eldebrinks storhet.
Det är svårt att vara elak mot en spelare man följt så länge och har så stor respekt för.
Århundradets mål
Anders Eldebrink var på isen vid det där berömda 2-2 mot Sovjet som bäddade för VM-guldet i Wien 1987. Det första svenska VM-guldet på 25 år.
Jag satt på läktaren och såg honom ta emot passningen från Bengt-Åke Gustafsson och skicka pucken vidare till Tommy Albelin, som hittade Håkan Loob och hans berömda piruett och passning bakom ryggen till Tomas Sandström
Århundradets mål i svensk hockey.
Jag såg honom leda Södertälje till SM-guld 1985, en säsong han fick Guldpucken som SHL:s bästa spelare.
Jag trodde att Eldebrink skulle lyfta Rögle när han tog över det färska SHL-laget säsongen 2015-16.
Ja, jag var helt övertygad om att han var skåningarnas frälsare.
Det räckte till en godkänd elfteplats första säsongen som nykomlingar, en placering från åttondelsfinal.
Men förra vintern blev det en trettondeplats och ett SHL-kval mot Karlskoga räddade kvar skåningarna i SHL.
Och nu en jumboplats efter 14 spelade matcher.
Det går inte åt rätt håll direkt.
Redan tagit konsekvenserna
Sportchefen Anders ”Masken” Carlsson har redan tagit konsekvenserna och meddelat att han slutar efter den här säsongen.
Anders Eldebrink borde kanske tänka på samma reträtt.
Han har ett färskt tvåårskontrakt som gäller även nästa säsong, men det är kanske dags för Rögle att hitta en lösning och en ny röst i omklädningsrummet.
Det känns så.
Alternativ saknas inte.
Rögle har Roger Hansson och Patrik Ross som assisterande i båset och rutinerade Gunnar Persson i J20-laget.
Och jag vill upprepa:
Att sparka eller flytta på en tränare är inte märkvärdigare än att flytta på eller göra sig av med en spelare som inte lever upp till förväntningarna.
Spelare sparkas hela tiden, hittar nya jobb och andra tar över.
Av någon anledning har det blivit en större sak att göra sig av med den som leder laget.
Den här säsongen har redan tre tränare fått sparken i de två högsta serierna och i Leksand och Södertälje har det gjort hela skillnaden.
I Brynäs har inte effekten varit lika påtaglig, men alla har sett att spelet blivit bättre sedan Roger Melin lämnade.
Det är inte alltid tränarnas fel - men förändringar är nödvändiga väckarklockor ibland som kan få liv i de mest hopplösa dödlägen.
Och det är där Rögle befinner sig just nu.
