Kritiken mot Chad Kolarik är ren humor

Abrahamsson: Så typiskt svenskt

helskärm

Chad Kolarik gjorde det – igen.

Och jag kom plötsligt att tänka på Zlatan Ibrahimovic.

För verkligheten ser ju ut precis som Tilde Fröling en gång förklarade för Zlatan.

Inga mål – inget mys.

Ni minns säkert Tilde Frölings ultimatum till Zlatan Ibrahimovic i den smått kultförklarade reklamsnutten när landslagsstjärnan var i början av sin karriär.

”Inga mål – inget mys” var det bistra budskapet.

Förutsättningarna var egentligen de samma för Linköping i går kväll.

Utan ett mål i förlängningen hade det varit färdigmyst för Cluben i det här slutspelet. Att Roger Melins hårt skade- drabbade lag skulle klara av att vända ett 0–2 underläge mot Frölunda, som dessutom har hemmafördel, finns inte i min värld.

Men att många mål betyder mycket mys förklarade Fröling också väldigt tydligt för en kärlekskrank Zlatan.

Vem som ordnade myset för Linköping i går? Ingen överraskning direkt.

Chad Kolarik kan det här med att sätta dit puckar. Linköpings amerikan gör både många och framför allt viktiga mål.

I grundserien blev det 30 stycken. I play-in mot Modo gjorde han mål i första matchen för att sedan i Örnsköldsvik styra in det avgörande målet som tog Linköping till slutspel.

I Göteborg i lördags gjorde han det viktiga 2–1-målet, även om det inte räckte till seger. Och så i går. I den femte perioden sänkte han Frölunda med ett kliniskt avslut.

Kunde knappt tro ögonen

Defensiva backen Daniel Rahimi måste också lyftas fram. Han slog inte bara den öppnande passningen. Han var, tillsammans med Frölundas Jonas Ahnelöv, isens bäste back. Rejäl, följsam och fysisk.

Rahimi gick även utanför sina normala arbetsuppgifter. Jag satt bara och gnuggade ögonen när Linköpingsbacken utmanade Frölundas puckgeni Mathis Olimb på en dribbling när Rahimi var sista man. Han lyckades för övrigt med den också.

Rahimi är en rollspelare som är så viktig i ett slutspel. Precis som Kolarik.

Grundserien är en sak. I slutspelet är det än viktigare att ha de här spelarna med extrema spetskvaliteter. Den viktigaste egenskapen av dom alla är ändå att göra viktiga mål. Vi kommer inte runt det.

Linköpings amerikanske forward har kritiserats för att både avsluta på fel sätt och slarva i defensiven. Jag tycker det är stor humor och så typiskt svenskt.

Först gnäller vi på att det saknas mål-skyttar i SHL, sedan kommer det hit en kille som stänker dit 30 mål bara i grund-serien. Då får han kritik för att han inte jobbar tillräckligt bra defensivt.

Folk som backcheckar saknas inte

Är det något vi har i Sverige och SHL är det killar som är beredda att jobba hårt och till punkt och pricka sköta sina defensiva uppgifter. Är det något vi saknar är det naturliga målskyttar. Då måste vi också våga ge utrymme för spelare med extrema spetsegenskaper och inte sätta på dem en defensiv tvångströja.

Inte kräva att ett offensivt geni ska jobba lika hårt i backcheckingen som en defensiv forward utan känsla för målskytte. För det du offrar i ena änden får du betala i den andra.

Självklart har Kolarik gjort flera av sina mål på grund av att han inte har lagt all kraft i hemjobbet och därmed varit hyggligt fräsch och framför allt i rätt position när chanserna har dykt upp. I hans fall har det varit en vinstlott för Linköping. En profil som älskar att göra mål och som publiken kommer för att se.

Kolariks mål i går betyder att den här matchserien känns totalt oviss. Nu står det plötsligt 1–1 i matcher och för mig är det fördel Linköping. Inte bara för den psykologiskt viktiga segern. Några verkliga nyckelspelare är dessutom på väg tillbaka. Det finns goda förhoppningar om att Magnus Johansson spelar redan i morgon. Och avstängde Mattias Sjögren är garanterat tillbaka på fredag. På tal om spetsspelare.