”Hoppas att vi har ett samhälle som tillåter hockey”
”Visste mer för en och en halv månad sedan”
Publicerad 2020-04-19
Hon har gått från magont inför somrarna till att ha format en stabil grund för Djurgården att stå på.
Nu ska Jenny Silfverstrand, 47, leda SHL framåt som första kvinna någonsin.
För Sportbladet berättar hon om vad som finns kvar att göra i Djurgården, varför hon tackade ja till att bli SHL:s nästa vd och ger svensk sjukvård en rejäl hyllning.
I höst inleds en ny era i SHL.
Michael Marchal kliver av posten som vd och in kliver Jenny Silfverstrand, mångårig vd för Djurgården.
Men hon kliver in i en situation som ser bra mycket mer annorlunda ut än den hon tackade ja till.
– Jag tackade ja strax innan corona slog till rejält, säger hon.
Exakt datum när Silfverstrand börjar som vd för SHL är oklart. Hur läget i hockey-Sverige kommer att se ut när hon börjar är ännu mer oklart.
– Det är klart att jag visste mer för en och en halv månad sedan än vad jag gör i dag. Jag tror att man kommer att se skillnader i samhället och det kommer att påverka var man än jobbar egentligen. Så beslutet står jag fast vid.
Lämnar efter 16 år
Som vd i Djurgården sedan 2013 har Silfverstrand följt SHL på nära håll. Men när det kommer till att förändra saker i ligan så vill hon först landa i rollen innan någon förändring gör sig tydlig.
– Någonstans har jag gjort en analys innan jag tog tjänsten, men sen tar jag analysen vidare inne hos SHL. Annars kan det bli förhastat och sådan är inte jag. Jag gillar att ha mer fakta och känsla kring saker, säger hon.
Varför valde du att ta jobbet och lämna Djurgården?
– Jag har varit 16 år i Djurgården. Det har varit en otrolig resa där jag har varit med om spännande och roliga saker. Det är lite det här att våga göra och hoppa iväg och prova något annat. Det är egentligen nu tillfället ges för mig att få fortsätta jobba med hockeyn som jag tycker är oerhört roligt, säger hon.
Vad gör dig till rätt människa att ta över vd-rollen?
– En av mina styrkor är de facto att jag kommer från en klubb. Jag har den erfarenheten och jag kan ha det perspektivet i en sådan central organisation som SHL. Det är klart att det byts folk inom klubbar men jag har en väldigt god relation med kollegorna i de andra klubbarna.
Nära samarbete med fotbollen
I nuläget är det inte planerat att hon ska ta över innan SHL ska starta den 19 september, utan hon kommer att börja någon gång i höst.
Fram till dess ligger Silfverstrands fokus på dagens situation ur ett djurgårdsperspektiv.
– I allt vi gör är inställningen att det ska spelas hockey den 19 september. Då ska vi ha allting klart utifrån det. Sen så handlar det om att gissa så bra det bara går och hela tiden ha en blick framåt.
Hon säger att man också har i bakhuvudet att det kanske inte går att starta serien som vanligt.
– Vi har fotbollen som har hamnat i en sådan här situation att det inte går att sätta igång när man vill. Jag tror att vi ska ha ett nära samarbete med fotbollen och se hur de agerar. Sen så ska vi ha dialoger med de som är i vår närmaste värld. Men allt är för tidigt att säga och så långt har vi inte kommit. Vi jobbar för att vilja spela hockey och sen hoppas vi att vi har ett samhälle som tillåter det. Fungerar det inte att ha publik är det en situation och ett beslut som vi inte styr över.
Vad blir det för utmaningar för er då?
– Spelar vi inte matcher så är det klart att det blir en ekonomisk utmaning i sig som man egentligen redan nu kan börja titta på. Vad har vi för styrka i Djurgården, hur stabila är vi i en sådan här situation och vad klarar vi av som förening och klubb? Vi kan väl känna oss rätt bra rustade. Vi har lyckats de senaste åren att bygga upp ett bra kapital som gör att vi står hyfsat stabilt. Men vi är inte så stabila att vi inte påverkas av en säsong utan hockey. Sen tittar vi på vad som händer om vi inte spelar hockey. Den analysen är vi inte klara med. Då kommer det ske radikala saker i idrotts-Sverige generellt, säger hon.
”Kommer ingen Jenny 2.0”
Det sista halvåret i Djurgården har börjat på ett speciellt sätt med anledning av coronapandemin. En hel del av Silfverstrands tid går åt till att anpassa sig till dagens situation och ta det där ifrån.
Men också att kratta upp åt sin efterträdare.
– Det är en process som styrelsen gör nu och det är lite oklart när den personen kan börja. Det kommer inte att komma någon Jenny 2.0, utan en annan individ men det jag har gjort de här åren ska finnas med i en bra överlämning. Det hade jag nog ägnat mig mer åt just nu men nu läggs det mycket tid på vad vi har framför oss.
”Magont inför somrarna”
Silfverstrand har varit i Djurgården i nästan 16 år. När hon tog över som vd 2013 var det i en klubb i hockeyallsvenskan som kämpade med en tuff ekonomi.
– Det kan vara så ibland att man inte ser här och nu utan bara tittar framåt och så glömmer man av att njuta av den resan som jag och organisationen har gjort. Det ser annorlunda ut i dag än vad det gjorde 2013. Då var vi ett hockeyallsvenskt lag, hade inte så mycket pengar i kassan och lite magont inför somrarna. Hur ska vi få pengarna att räcka? Vi är en mycket större organisation i dag och vi har ju pengar på banken i dag som gör att vi är stabila, säger hon.
Hon fortsätter med att lyfta fram allt det roliga hon har upplevt i klubben.
– Man blir mållös ibland. Som finalen förra året eller vissa dagar då det är så himla häftigt. Så mycket känsla och stämning och man tänker att ’shit får jag vara med om det här’.
Men också tråkiga stunder där hon känner stolthet i hur folk i och runt klubben har slutit upp.
– Jag jobbade då när vi åkte ut vilket var fruktansvärt. Sen har vi den här oerhört tragiska olyckan som skedde med fotbollssupportern i Helsingborg. Sådana tragiska händelser kring Djurgården och hur folk sluter upp är fantastiskt. Vi hade en oerhört tragisk händelse i ungdomsverksamheten när en spelare gick bort runt nyår. Där kan jag bli stolt hur vi som klubb hanterade den situationen i det tragiska som var. Alla de här ledarna, herregud vad bra de är.
Hyllar svensk sjukvård
2016 gick Silfverstrand en hård kamp privat. Hon drabbades av bröstcancer och tog en paus från vd-rollen.
Men Silfverstrand gick segrande ur striden och i dag, drygt fyra år senare, mår hon bra.
– Jag äter inga mediciner och är inte sjuk utan går på återkontroller i fem år. Jag har två kontroller kvar och sen har de gått åren gått. Det har gått sjukt fort. Det är inget som jag märker överhuvudtaget, säger hon.
– Man hanterar sådana där sjukdomar på olika sätt. När man går in i sådana jobbiga behandlingar som sliter på kroppen, vad har man för mindset? Mitt var att jag aldrig tyckte synd om mig själv, säger hon.
Med coronapandemin ständigt påtaglig får sjukvården jobba hårt i Sverige. En sjukvård som Silfverstrand bara har bra saker att säga om.
– Vi har en sjukt bra sjukvård i Sverige. Det kan man nästan inte säga tillräckligt. Man får ett otroligt bra bemötande, de är professionella och vi har så otroligt fina människor inom sjukvården. Sjuksyrrorna liksom, de är väldigt mänskliga i sina bemötanden.
Till sist, det är ju fortfarande inte särskilt många kvinnor som sitter på högt uppsatta poster inom herrhockeyn. Nyligen blev dock Florence Schelling sportchef för SC Berns herrlag. Vad har du för tankar om det?
– Det är jättehäftigt. Om man tänker på att det är i Sydeuropa så är det nästan ännu häftigare att de har en tjej på en sådan position, för där är det färre kvinnor s om verkar i sporten. Så det är ju riktigt, riktigt häftigt.
