Abrahamsson: Därför ska Brynäs behålla Jonsson
Publicerad 2014-11-16
Säsongsbästa från flera av lagets stjärnor
GÄVLE. Brynäs visade att de inte är ett lag i spillror.
Att de fortfarande verkar lyssnar på sin tränare.
Jag kan inte tolka gårdagens insats på något annat sätt.
Brynäs vann och bröt en sju matcher lång förlustsvit. Tommy Jonsson har fått lite arbetsro. Samtidigt är inte segern mot Frölunda värd speciellt mycket om den inte följs upp av fler segrar och konsekvens i spelet över tid. På tisdag väntar Luleå.
Men alla som trodde att den här lördagen var början till slutet för tränare Jonsson får vänta.
Guldtränaren från 2012 ser inte ut att ha nått till vägs ände. Om det varit så hade de närmsta matcherna varit ett utmärkt tillfälle för spelarna att skotta upp graven.
Mot Frölunda levererade ett flertal av de mest underpresterande stjärnorna säsongsbästa.
Starkbaum (första nollan), Bertilsson, Eklund, Rödin och Scott.
Absolut sista utvägen
Jonssons avgång har krävts från många håll, jag har inte tillhört dem. Inte för att jag är övertygad om att 43-åringen med den kala hjässan är rätt man på rätt plats.
Anledningen är att för mig är en sparkad tränare den absolut sista utvägen. Där har jag inte känt att Brynäs har varit.
Att sparka tränaren döljer allt för ofta de verkliga problemen i en förening. Som träningsdisciplin, spelaransvar, förmågan att hantera tuffa perioder.
Brynäs har inte saknat ett grundspel, men de har saknat den fysiska och mentala styrkan för att orka genomföra det. Där har givetvis huvudtränaren ett stort ansvar.
Något Jonsson har gjort bra under de senaste veckorna är att han inte en enda gång har duckat för några frågor eller i onödan hängt ut sina spelare. Fokus har hamnat på honom – väldigt lite på hans underpresterande spelare. För hur många spelare i Brynäs har verkligen kritiserats för sina insatser den senaste månaden? Målvakt Starkbaum, möjligtvis. I övrigt har alla flugit under radarn trots att det stundtals har sett bedrövligt ut.
Drömde mig tillbaka
Gävlelaget är fortfarande klart formsvagast i SHL. Högst upp i tabellen över de sju senaste omgångarna hittar vi Djurgården.
Innan nedsläpp i Gavlerinken hann jag se hela den härliga fajten mot HV 71 på Hovet. Stundtals drömde jag mig tillbaka till den smått galna SM-finalen mellan
lagen för snart fem år sedan.
Djurgården vann nu efter straffar och har inte förlorat någon av de sju senaste matcherna under ordinarie tid.
Trots försiktiga värvningar och en på pappret ganska enkel spelartrupp ligger stockholmarna fyra i tabellen.
Ett bevis på att man i dagens SHL kommer långt med entusiasm, ödmjukhet, struktur och hårt jobb.
Leksand svarade för en liknande resa förra säsongen.
Färjestad är fyra i samma formtabell och har tagit två raka segrar efter landslagsuppehållet.
Bättre att krisa på hösten än på våren.
Det verkar var ordspråket som gäller i Karlstad även den här säsongen.