Abrahamsson: Vi talar om en dynasti

Skellefteå krossar allt – för bra för SHL

LINKÖPING. Skellefteå krossar allt i slutspelet.

Det här blev aldrig någon match, det blev en ny förnedrande uppvisning av Sveriges bästa lag.

Just nu är de för bra för SHL – och klubbens dominans ser ut att fortsätta de kommande åren.

Det blev förkrossande 8–2 mot Linköping, en total avklädning och förnedring av motståndaren i deras egen hemmaarena. Första perioden var bland de värsta överkörningar jag har sett i slutspelssammanhang.

Jag vet inte hur många slutspelsmatcher jag har sett med Skellefteå de senaste åren, över 20 stycken är det i alla fall. Första perioden i kväll var bland det absolut bästa jag sett laget prestera.

Att det bara stod 4–2 ska Linköping vara tacksamt för.

Okej att hemmalaget var blekt och att Roger Melin hamnade helt snett när han valde att peta Christan Engstrand efter tre riktigt bra matcher. Marcus Högberg byttes ut efter knappt nio minuter, då stod det 0–2.

Men Linköping mötte också en motståndare som spelar på en helt egen nivå i Sverige. Tempot de piskar upp i både passningar och skridskoåkning är inget annat lag ens i närheten av. Och de slutar aldrig. I våg efter våg plågar de motståndaren sönder och samman.

Tjugo raka...

För Skellefteå var det här ytterligare en i raden av slutspelssegrar.

Nu har de regerande mästarna spelat tjugo raka slutspelsmatcher utan att förlora under ordinarie tid. De har vunnit arton av dem och bara förlorat två.

En segerprocent på smått osannolika 90 procent.

När Djurgården vann dubbla guld 2000 och 2001 hade de en segerprocent på 68.

Nu är inte Skellefteå där än, men de var stora favoriter inför slutspelet och nu är de gigantiska favoriter. Inget lag kan stoppa den här maskinen.

Att de slår ut Linköping och går till SM-final behöver vi inte ens fundera på och då är västerbottningarna klara för fjärde raka SM-finalen.

Bara två klubbar har klarat av det sedan elitserien startade för 39 år sedan. Djurgården gjorde det mellan 1989 till 1992. Färjestad spelade sex raka mellan 2001–2006. Ett smått osannolikt facit, även om Karlstadsklubben aldrig lyckades vinna två raka guld under den perioden.

En dynasti

Ett rekord jag inte trodde att någon skulle nå, men Skellefteå har goda möjligheter att göra det.

Klubben är på väg att bli 2010-talets verkliga maktkoloss. Fullt i klass med de riktigt stora dynastierna inom svensk ishockey.

Som Djurgården på 60-talet, Brynäs på 70-talet, Färjestad på 80-talet, Djurgården igen på 90-talet innan Färjestad och HV 71 tog över efter millenniumskiftet.

Direkt efter SM-guldet för ett år sedan frågade jag Skellefteås general manager Lars Johansson om målet var att bli det första laget sedan 2001 att försvara ett SM-guld:

– Vi ska inte bara försvara guldet, vi ska vara med och kriga om det i tio år framöver, något annat finns inte, svarade Johansson.

Spelarflykt och en omedveten bekvämlighet har fällt mästarklubbar på löpnade band när de har försökt att försvara SM-guldet. Skellefteå har så här långt lyckats att undvika två tyngsta riskmomenten.

Kraven och vinnarkulturen har rotat sig i omklädningsrummet. Och inte ser det ut att bli några tyngre spelarförluster till nästa säsong heller.

Nej, Skellefteå dominerar i år och det kommer de att fortsätta göra i många år framöver.