Abrahamsson: Spelgeniet gör att Luleå vågar mer

helskärm

Luleå tog tillbaka initiativet igen – i en matchserie som fortfarande står och väger.

Frölunda är inte alls uträknat.

Men på ett par viktiga punkter är Luleå bättre – och det kommer att fälla avgörandet.

Luleå uppträdde passivt i matchinledningen. Antingen var det för hög anspänning eller också berodde det på sega ben. De fick inte alls upp samma fart som i den första hemmamatchen och Frölunda kunde på ett behagligt sätt komma in matchen.

Göteborgarna var också betydligt mer redo den här gången, och tog initiativet.

Men utvisningarna skulle bli lagets fall den här kvällen – från början till slut.

Samtliga Luleås mål kom i power play. Linus Klasen var inblandad i alla tre och spelade en helt avgörande roll vid både 1–0 och 3–0.

Sänder ett budskap till laget

Skottpassningen till 1–0, som Mika Pyörälä och Karl Fabricius hjälptes åt att styra in, höll hög klass.

Egna avslutet vid avgörande 3–0 var kliniskt. Ett handledsskott rakt upp i Julius Hudaceks högra kryss.

Under förra årets kollaps i kvartsfinalen mot AIK kramade Luleåspelarna klubborna allt hårdare ju längre matchserien gick. Ingen kunde bryta mönstret, ingen kunde få stopp på den negativa spiralen.

Där kan Linus Klasen bidra med mycket.

Luleå har ett tillräckligt bra grundspel, men ska Jonas Rönnqvists lag vara med och slåss om guldet måste de våga.

Klasen vågar och budskapet han sänder till lagkamraterna är: ”Fan, grabbar, släpp ner axlarna. Det finns inget roligare än slutspelshockey och ska vi vinna något måste vi våga”.

Axelsson en rak motsats

En annan sak jag gillar med spelgeniet är att han fokuserar på det han ska göra och det han är bra på. Klasen verkar vara i bra balans, både fysiskt och mentalt.

Han känns snudd på omöjlig att provocera och få ur balans. Klasen gör sin grej och lägger ingen energi på att åka och tjafsa med vare sig motståndare eller domare.

Hans motsats i den här matchserien är Dick Axelsson. Både Klasen, 27, och Axelsson, 25, är två pucktrollare fostrade i Huddinge, två spelare med exceptionella tekniska egenskaper. Axelsson har också verktygen att göra skillnad i den här typen av matcher, men hittills har han lagt energi på helt fel saker. Att åka och tjafsa med motspelare och domare eller dra på sig onödiga utvisningar är definitivt inte vad han ska göra.

Bättre försvarsspel

En annan offensiv kreatör som inte fungerar är Mathis Olimb. I går var två fullständigt onödiga hakningsutvisningar norrmannens bidrag till laget.

Den stora skillnaden mellan lagen – förutom disciplinen – är spelet framför de båda målen.

Luleås försvarsspel är mer strukturerat, backarna är större och starkare, och de får bättre hjälp av bortre forward.

Fabricius en jätte

Framför offensiv målbur har Luleå två, ibland tre spelare, som skymmer, hugger på returer och skapar oreda.

I går var lille Karl Fabricius en jätte i just det arbetet. Frölunda får allt för ofta

bara in en spelare framför Johan Gustafsson.

En annan stor skillnad är att Luleås forwards hela tiden är i rörelse, vilket gör dem svårmarkerade. Samtidigt har de farten med sig hemåt om Frölunda vinner puck.

Jag tror fortfarande på Luleå, men skillnaden mellan lagen är inte stor.

Vinner Frölunda i Scandinavium i morgon sätter de rejäl press inför den femte matchen.