Mikko Manner: Jag var inte den bästa versionen av mig själv
Publicerad 2021-10-07
GÄVLE. Hyllad guldtränare i Kärpät och finska landslaget.
Men förra säsongen tog hårt på Mikko Manner, 47, som var nära att sluta som huvudtränare.
– Jag var lite utbränd. Jag var inte den bästa versionen av mig själv, säger Brynäscoachen som i Hockeystudions podd också berättar att han är sångare i ett pojkband.
Mikko Manner och Brynäs har fått en flygande start på säsongen. Förra årets kvallag toppade nyligen tabellen och inför torsdagens möte med Örebro ligger Gävleklubben femma.
Finländska huvudtränare i SHL är inte alls vanligt. Blir Manner kvar hela säsongen är han den först finländske huvudtränare som fullföljer en hel SHL-säsong sedan Harri Rindell i Mora 2006.
– Jag känner till det där. En bra utmaning för mig att visa att finska tränare också kan lyckas i Sverige. Det är nästa steg för mig och en riktigt inspirerande utmaning, samtidigt också en svår utmaning. SHL är något helt annat än finsk ligan. I Finland kan du bygga mer långsiktigt, du kan säga att nästa år är vi färdiga, Eller nästa. I SHL kan du inte säga det, här kan du åka ur om du har en dålig säsong.
Mikko Manner är också en av SHL:s mest meriterade tränare. Som assisterande tränare i Kärpät var han med och vann dubbla guld och som huvudtränare i samma klubb vann han ligan tre år i rad. Han har också ett VM-guld och ett silver som assistent åt Jukka Jalonen.
Hade dubbeljobbat under många år
Men förra säsongen, hans fjärde som huvudtränare i Kärpät, gick det mesta fel. Storklubben från Uleåborg slutade sjua i tabellen och åkte sedan ut i kvartsfinal.
– Det var hårt. Jag är en så dålig förlorare och tar det ganska hårt personligt. Kritik går först in i mitt eget huvud och sedan börjar du tänka för mycket och så dyker det upp spöken, som egentligen inte finns, i ditt huvud.
Den hyllade tränaren kände att energin inte fanns där och började ifrågasätta sig själv.
– Jag blev lite trött, det hade varit mycket i VM (där Finland överraskande vann guld), det var mycket hyllningar och så. Jag vet inte om jag tappade ödmjukhet, kanske lite, men mer var det nog arbetsmoralen. Jag har så många rutiner att det kanske går lite över gränsen. Jag hade lite tunnelseende.
Under flera år hade han dubbeljobbat i Kärpät och landslaget och när motgången kom var det på väg att ta stopp.
– Jag var lite utbränd. Jag var inte den bästa versionen av mig själv. Det är hårt arbete att vara huvudtränare på högsta nivå, speciellt för tränarna som har min karaktär. Jag är många gånger för känslig och empatisk och då tar du inte alla beslut med hjärnan, säger Manner i Hockeystudion.
Var inne på att sluta som huvudtränare
Räddningen blev lite oväntat mer hockey – men i en annan roll än den i Kärpät. Som assistent åt förbundskapten Jukka Jalonen i ytterligare en turnering.
– Efter säsongen åkte jag till VM och det frälste mig. Kemin som var där, jag behövde inte vara huvudtränare. Jag behövde inte ta ansvar för resultaten. Jag fick vara där och bara vara mig själv. Fick vara den där assisterande tränaren igen. Den där skojkillen igen och där trivs jag. Det var det bästa som kunde hända mig, berättar han.
Med tanke på att Manner skulle fortsätta i landslaget den här säsongen – som innehåller både den stjärnfyllda OS-turneringen i Peking och ett hemma-VM i Finland – var planen att inte ta något uppdrag som huvudtränare.
Då hörde Brynäs och Josef Boumedienne av sig och resten är historia. Att Brynäs hade en kaossäsong bakom sig som slutade med kvalspel avskräckte inte Manner.
Snarare tvärtom.
– Det var till om med enklare. Det kunde inte gå så mycket sämre, ja, möjligen en plats sämre då. Det var inspirerande. Historien och kulturen som finns här i staden och rinken är något speciellt. Därför var det en stor ära när jag fick frågan, säger Manner i Hockeystudions podd.
Sjunger i ett pojkband
Att Mikko Manner är en framgångsrik hockeytränare känner de flesta till till.
Vad ytterst få vet är att han också är sångare i ett pojkbandet ”5th Avenue” tillsammans med tre jämnåriga barndomskompisar från Vasa:
– 1995, när vi var 21 år, spelade vi in den första låten. Backstreet Boys var på nergång då. Vi var lite skoj-kaxiga och sa att det kan inte vara så svårt att bygga upp ett pojkband. Ge oss bara en melodi så går vi in i en studio och spelar in. Vi hade en kompis som var professionell musiker som gjorde melodin, texten skrev vi själva och så spelade vi in, berättar Manner.
Kompisarna spreds runt världen och olika saker kom emellan, men 16 år senare (2011) var det dags för comeback då låt nummer två spelades in.
– Nu har vi sju eller åtta låtar, vi gör en ny varje år. När vi fyller 50 år ska vi ha en live-show i Vasa och finnas på Spotify, nu finns det bara på Youtube. Vi sjunger på finska, vi måste snart göra någon låt på engelska också. Eller svenska…
