Wennerholm: Det här var pinsamt, Leksand
Jag hade sett fram mot spänning, dramatik, blod, svett och tårar.
Vad jag fick?
Ingenting.
Modo körde över Leksand med 5-0 och det var lika stor klasskillnad som det låter.
Nej, vilken besvikelse det här blev. Vilket antiklimax.
Jag var i Karlskrona på lördagskvällen och såg AIK pressa Karlskrona tills klockan var midnatt i en klassisk kvalrysare.
Jag hade sett fram mot något liknande den här kvällen.
Ett taggat Leksand, laget med nio liv, som fått en gyllene chans att ta klivet tillbaka till SHL efter bara en säsong i hockeyallsvenskan.
Ett lag med färskt matchtempo i kroppen och med allt att vinna mot ett pressat Modo med allt att förlora.
Det var pinsamt
Det var över efter en period.
Ja, det kändes som det var över redan när pucken släpptes.
Leksand påminde mer om det lag som låg sist i den hockeyallsvenska tabellen i höstas när Perra Johnsson tog över.
Nej, det var pinsamt.
Då menar jag inte att Leksand förlorade mot ett bättre lag, utan på sättet det förlorade.
De bjöd inte ens upp till kamp. Jag såg ingen offervilja, inte minsta skymt av det jävlarnamma som räddat dem ur alla hopplösa lägen på väg mot den här upphaussade kvalmatchen.
Nej, hade jag varit leksandssupporter och tagit bussen den långa vägen genom skogarna till Örnsköldsvik hade jag krävt klubben på pengarna tillbaka.
Samtidigt vill jag hylla Modo som laddat inför den här kvalkampen med Ödessymfonin av Beethoven som bakgrundsmusik.
Spelade med hjärta
De kom ut till den här matchen som ett lag som bestämt sig för att ge allt för ett av Sveriges klassiska hockeyfästen.
Ja, det var faktiskt första gången jag sett den här främlingslegionen spela med hjärta den här säsongen.
Det verkade som tränaren Andreas Johanssons brandtal inför alla nordamerikanska importer gått hem, där han påtalade vad hockeyn betyder för Modo och Örnsköldsvik.
De gjorde inga mål, men det täckte skott, tog sina smällar och offrade sig för laget.
Alla Modos mål gjordes av lagets unga svenska talanger, vilket kanske visar vilken väg Modo måste välja i framtiden.
Victor Olofsson med sina två mål och Emil Pettersson, Ludvig Nilsson och Gustav Possler med de andra.
Nu sägs ju i stort sett alla vara på väg mot andra klubbar inför nästa säsong, men Modo kan inte fortsätta på sitt NHL-spår där antalet spelade NHL-matcher ska ses som en merit.
Jag ska inte säga att det här är klart. Det här är två lag som visat allt annat än stabilitet den här säsongen och Leksand har varit mästare på att vända hopplösa underlägen.
När leksingarna förlorade hemma mot Timrå med 1-4 i slutspelsserien var det fler än jag som räknade ut dem.
Men den här gången handlar det om ett helt annat motstånd, en helt annan erfarenhet, ett helt annat tränarteam.
Det finns inte samma utrymme för att reparera de misstag som begåtts längs vägen.
Nu spelar slutsiffrorna ingen roll i ett kval som bara räknar segrar och förluster. Det är lika mycket värt att vinna med 5-0 som 3-2 efter tre övertidsperioders sudden som Karlskrona gjorde mot AIK.
Men sättet Modo vann på den här kvällen var så övertygande att det är svårt att se att Leksand ska ha skuggan av en chans sett över sju matcher.
Till och med omtvistade målvakten Adam Reideborn höll nollan.
Nej, Modo verkar överleva den här gången också.