Högern har totalfel om Pliktverkets rapport
Pliktverkets undersökningar visar att invandrares försvarsvilja är låg, trumpetar högerdebattörer upphetsat.
Dessvärre har de fullständigt missförstått undersökningen.
Marinette Nyh Radebo, kommunikationschef på Plikt- och prövningsverket, hade det stressigt i förra veckan.
Hon och hennes medarbetare lade inte oansenlig tid på att mejla journalister och debattörer med påpekanden om att de har tolkat myndighetens årliga mätning om vad ungdomar vet om totalförsvarsplikten felaktigt.
– Det står tydligt i rapporten att det inte är försvarsvilja som mäts utan kunskap och attityd hos vår målgrupp om totalförsvarsplikten, säger hon.
För att begripa detta trassel måste vi ta oss tillbaka till ett tal och en efterföljande presskonferens som statsminister Ulf Kristersson höll vid Folk och Försvars årliga konferens i Sälen den 8 januari.
De som har kritiserat detta tal pratar i allt väsentligt strunt.
Statsministern konstaterade korrekt att Sverige lever i en ny och farligare verklighet, en del skryt om Sveriges ”unika militära förmågor” var möjligen överflödigt men går att leva med och i en rimlig värld är det inte orimligt att nämna att med svenskt medborgarskap följer förväntningar.
De som däremot har kritiserat insatsen på presskonferensen har i allt väsentligt rätt.
En reporter frågade statsministern om han såg skillnad i försvarsvilja mellan de som är födda i Sverige och invandrare som blir svenska medborgare.
Kristersson kunde ha sagt nej, men antydde i stället att så var fallet genom att svara att det var hans ”absoluta poäng” att det för ”väldigt många människor har det svenska passet blivit ett sätt att röra sig enkelt” och att alla nog inte tänkt igenom att medborgarskap också innebär att vara beredd att offra sitt liv.
Ett milt sagt ogenomtänkt svar från en politiker som just har predikat vikten av enighet och samling i ett allvarligt läge.
Fullt begriplig följde kritik från vänstern. Lika begripligt är att högern anlade moteld.
Mindre begripligt är dock sättet som vissa högerpersoner använde Pliktverkets rapport på.
”Självklart kan invandrares försvarsvilja vara låg”, utbrast exempelvis debattören Carolin Dahlman triumfatoriskt.
Statsministern återvände till sitt trasslande och suckade tillsammans med migrationsminister Maria Malmer Stenergard i en debattartikel att det finns anledning att känna sig ”lite orolig”.
Och Carl-Oskar Bohlin, ministern för civilt försvar, lutade sig mot ”siffrorna från Pliktverket” när han på twitter gav sig på socialdemokraten Morgan Johansson, som i sin tur hade anklagat statsministern för att försökt så misstro mot invandrares försvarsvilja.
Ett grundläggande problem med att använda undersökningen som påstått bevis för invandrares måttliga lust att gå i strid för monarkin är att dess huvudsakliga uppgift är att mäta i vilken utsträckning Pliktverkets kommunikationsinsatser till ungdomar har nått fram.
Undersökningen som har fått luft i debatten rör 1 000 personer som fyllde 18 under 2022, det vill säga det årets mönstringskull.
Den visar att hyfsat många ungdomar exempelvis har hört talas om att de måste fylla i mönstringsunderlaget, medan kännedomen om vilka befattningar som finns inom värnplikten är låg.
”Knappt hälften är villiga att försvara Sverige i en stridande roll”, lyder en annan rubrik.
Den som tittar närmare på resultatet upptäcker att medan 60 procent av pojkarna vill ställa upp, så är endast 32 procent av flickorna sugna. Och ungdomar i mindre orter är mer benägna än de i större städer.
Dessutom är villigheten större bland dem med båda föräldrar födda inom Norden (50 procent) än dem med föräldrarna som kommer från andra delar av världen (30 procent).
Är saken därmed klar? Är invandrarkidsen en samling fega krakar som opatriotiskt nog kan tänka sig ett annat liv än att dö i en skyttegrav?
– Sanningen är att vi inte vet mycket om försvarsviljan över huvud taget innan Sverige hamnar i skarpt läge, säger kommunikationschef Marinette Nyh Radebo.
Det är, som sagt, attityder som mäts. En helt annan sak än faktisk vilja.
Den här soppan påminner mig om när delar av kommentariatet helt hade missuppfattat en forskningssammanställning från Brå och började yra om att det inte fanns något samband mellan fattigdom och kriminalitet.
Den som vill kan givetvis hävda att jag ägnar mig åt ett småaktigt märkande av ord eller är en lömsk figur som försöker förflytta fokus eller Gud vet vad.
Men för Plikt-och Prövningsverket har den senaste tidens förvirring inte varit en oviktig sak.
Ingen av de tidningar och debattörer som har fått felaktigheterna påpekade för sig har för övrigt ändrat i sina texter.
Ingen har ens svarat på myndighetens mejl.