”Det här är en familjetragedi”
ESKILSTUNA. En psykiskt sjuk blandmissbrukare, som lider av vanföreställningar, nekas fortsatt vård av socialtjänsten.
Några månader senare mördar han sin mamma och skjuts ihjäl av polis.
Vårdhemschefen Kent Davner är upprörd, och det är inte svårt att förstå varför.
Vi vet ännu inte om poliserna som sköt den 26-årige mannen till döds i Eskilstuna natten till i går begick något brott.
De säger själva att de handlade i nödvärn. En internutredning har inletts. Frågetecken kommer förhoppningsvis rätas ut.
Det vi vet är att polisen kallades till ett lägenhetsbråk, att en ung man hotade patrullen med knivar och att två skott föll.
Inne i lägenheten hittades mannens mamma mördad. Den misstänkte gärningsmannen dog i ambulansen på väg till sjukhus.
Närmaste grannen, Maria Erangard, väcktes av att kvinnan skrek på hjälp, ringde polisen, hörde en stund senare skotten.
Det här är en familjetragedi och en tragedi för de inblandade poliserna.
Men det är också en berättelse om hur socialtjänsten i Sverige kan fungera år 2011.
Den unge mannen var en blandmissbrukare som led av vanföreställningar och andra psykiska problem.
Eskilstuna kommun placerade honom i ett familjehem, vilket i praktiken innebar att han bodde i en husvagn som läckte in.
I mars 2009 ordnades en plats på ett vårdhem i Katrineholm. Rutiner, terapi, enklare arbetsuppgifter.
– Han var i ett dåligt skick när han kom hit. Men han gjorde framsteg, säger chefen på vårdhemmet, Kent Davner.
Davner, lågmäld och vänlig, har jobbat inom vården i 30 år. ”Jag börjar kunna de här frågorna”.
Han säger att han blev upprörd då Eskilstuna kommun efter ett år började prata om att den unge mannen skulle förflyttas till eget boende.
– För mig var det uppenbart att han skulle återfalla i missbruk. Han gjorde framsteg, men behövde rutiner och vård. Han ville dessutom vara kvar.
– Det här är dessutom en person som kan bli farlig i påverkat tillstånd.
Eskilstuna kommun ville dock inte lyssna på det örat. Ärendet avgjordes i domstol. Förvaltningsrätten gick på socialtjänstens linje och mannen tvingades i oktober förra året till egen bostad.
– Det är svårt att inte känna ilska. Det här handlar om besparingar. Jag visste att det skulle sluta illa. Men ingen lyssnade på oss.
Vad säger då Eskilstuna kommun? Inte mycket.
Saritta Hotti, socialdemokratisk ordförande i arbetsmarknads- och familjenämnden, behöver sätta sig in i ärendet innan hon uttalar sig.
Förvaltningschef Anne Levirinne har dessvärre inte heller hunnit bilda sig en uppfattning om vad som har hänt. Hon säger att det kan ta några dagar att göra det.
Vilket inte hindrar henne från att förneka att det var besparingar som låg bakom den indragna vårdplatsen. Kommunen föredrar ”intensiva lösningar hemmavid”, vad nu det kan tänkas betyda.
Att sådana lösningar är billigare har ingenting med saken att göra.
En kvinna och hennes son är döda och de ansvariga tvår sina händer.