Gränskontrollerna i Skåne snart olagliga
Gränskontrollerna vid Öresund kommer snart att med stor sannolikhet förklaras olagliga.
Det är med andra ord inte märkligt att en påtagligt nervös regering förbereder nya dumheter.
Att jag vågar påstå att dessa skånska hinder, som infördes tillfälligt under flyktinghösten 2015, stoppas beror på att Högsta förvaltningsdomstolen ska sätta tänderna i frågan.
Och justitieråden kommer vid sin bedömning inte att undvika att läsa ett utslag som kom från EU-domstolen i fjol.
Österrike hade gjort som Sverige, mött flyktingkrisen med tillfälliga gränskontroller som sedan förlängdes med lika mumlande som oklara politiska förklaringar.
Domstolen konstaterade att Schengen-reglerna gör det möjligt att återinföra kontroller i upp till sex månader med anledning av ett ”allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten”.
Kontrollerna kan få fortsätta, men endast om ett nytt och allvarligt hot som är annorlunda än det ursprungliga har identifierats.
Dessutom har EU-kommissionen mullrat och hotat länder som bryter mot dessa bestämmelser med böter.
Här kommer Sydsvenska handelskammaren in i bilden. En regional intresseorganisation för näringslivet som av lätt insedda skäl har tröttnat på ett krångel som ställer till med betydande problem för såväl företag som pendlare till och från Danmark.
I en ansökan som nyligen lämnades in till Förvaltningsdomstolen vittnar tre personer som bor i Skåne och jobbar på andra sidan sundet om hur såväl vardagen som yrkesliv har försvårats.
Tåg har bytts mot bilpendling med dubbelt så höga kostnader, viktiga möten har missats på grund av strul vid gränsen, stressen över att inte vara hemma i tid på kvällen för att se till att halvstora barn får i sig vettig mat innan de ska iväg på träning med fotbollslaget.
Berättelser som har kompletterats med ett rättsintyg av juridikprofessorn och EU-experten Joakim Nergelius, som inte är nådig i sin analys.
Regeringen är givetvis inte omedveten om situationen. Ett lagförslag förbereds som ska möjliggöra alternativ till den tillfälliga lösningen.
”Gränsnära polisiära åtgärder”, har migrationsminister Maria Malmer Stenergard förklarat.
En snabbtitt i Tidövtalet ger vid handen att tillvaron i Öresundsregionen kan bli hopplösare än vad den redan är.
En av punkterna är nämligen en författningsändring som gör det möjligt att återinföra id-kontroller.
Ja, exakt de kontroller som fanns ett tag och som gjorde att resenärer med tåg och buss tvingades stiga av, köa till en kontroll som tranportören genomförde för att sedan fortsätta färden.
Trafikverket har dragit slutsatser av de politiska signalerna och på eget bevåg börjat utreda hur de nya hindren ska se ut.
1952 infördes passfrihet i norden. Från dess och fram till 2015 kunde medborgarna åka fram och tillbaka över Öresund utan problem. Det fungerade i allt väsentligt bra. Invånare och näringsliv gynnades. Men nu ser det mörkt ut.
Vilka är då konsekvensen av dessa inre gränskontroller i Malmö och vid färjelägena i Helsingborg och Trelleborg?
I exempelvis Malmö drabbas framförallt de unga människor som arbetar på caféer och krogar i Köpenhamn. Arbetsmarknaden på hemmaplan är begränsad, Danmark erbjuder helt andra möjligheter.
De danskar som jobbar i Skåne har i regel mer kvalificerade arbeten. Många av dem har sagt upp sig och börjat arbeta i Danmark i stället för att slippa strulet.
Resan varje dag försenas i genomsnitt sju minuter. Det kanske inte låter så mycket, men det handlar om en dryg halvttimme i veckan. Det blir ganska många timmar under ett arbetsår.
Bertelsmann institut i Tyskland har beräknat att den här byråkratin kommer att ha kostat Sverige 50 miljarder Euro i lägre BNP om de pågår fram till år 2025.
Det är 550 miljarder kronor. Lika mycket pengar som går åt till att hålla rättsväsendet flytande i åtta år.
Från början gällde beslutet om de inre gränskontrollerna i tio dagar. Åtta år senare är de kvar. Det börjar påminna om den värnskatten, som infördes provisoriskt 1995 och avskaffades först 2019.
Det enda som är mer provocerande än denna idioti är att lyssna på de politiska svepskälen från röda och blå politiker till att eländet tillåts fortsätta.
När det inte längre gick att hänvisa till flyktingkris, åberopades ett diffust terrorhot. Och i sambandet med det senaste beslutet utnyttjades Ukraina.
I ödesmättade ordalag hänvisade regeringen till otäcka ryssar som övergett hemlandet och vällt in i EU.
Inte sedan de tiotusen tyska läderbögarna har hotet mot Sverige varit så här stort.
Jag tror att den här situationen ytterst ska ses i ljuset av att vi lever i en tid där staten tar till varje möjlighet att utöka sitt territorium och sin kontroll över invånarna.
Vilken nytta gör då kontrollerna?
Betydande polisiära resurser som hade kunnat användas bättre går åt. 2016 till 2022 lagfördes ungefär 43 000 vapenbrott. 17 beslag gjordes under denna period i region syd.
Värst med all denna dumhet är ändå att den förra och den nuvarande regeringen med berått mod bryter mot lagen.