Jomshof är en röst från att falla
I det lilla skrevs politisk historia idag.
För första gången kräver en svensk opposition en omröstning om att sparka ordförande för det tunga justitieutskottet.
Socialdemokraten Ardalan Shekarabi inledde showen i riksdagens presscenter med att påminna närvarande reportrar och fotografer om att Sverige befinner sig i en allvarlig säkerhetssituation, Natoansökan, koraner som bränns, statsministern har manat till besinning och understrukit att vi alla har ett ansvar för att inte sprida hatiska budskap.
Det är under rådande omständigheter alls inte orimligt att ha synpunkter på att Richard Jomshof i tid och otid är ute i sociala medier och vevar om att profeten Muhammed är en ”massmördare” och uppmanar allmänheten till att ”bränna hundra koraner till”.
Den förtjusning i mindre elegant retorik som ordförande i justitieutskottet gång på gång visar prov på har väckt internationell uppmärksamhet och Shekarabi har alldeles rätt i att sverigedemokratens utspel inte gagnar Sveriges säkerhet.
Socialdemokraten såg belåten ut när han pratat klart, klockan vara strax efter nio på måndagsmorgonen, en bra tid, möjlighet finns att sätta dagordningen, kvällens tv-nyheter har god tid på sig för att göra sina inslag, mot väggen stod diverse pressnissar lutade och hoppades på att det inte händer någonting stort under dagen som konkurrerar ut deras nyhet.
Vad betyder då utspelet?
Inte sedan enkammarriksdagen för drygt 50 år sedan inrättades har en svensk opposition försökt avsätta en utskottsordförande.
Vid Justitieutskottets nästa sammanträde, den 31 augusti, kommer oppositionen att kräva omröstning. Sedan bordläggs frågan och tas upp igen vid sammanträdet nästkommande vecka.
För oppositionen vore det naturligtvis bättre med omröstning i en fullsatt riksdag med fler potentiella borgerliga bråkstakar som vill göra sig av med Jomshof, men det är i utskotten som ordförande utses och riksdagsordningen stipulerar att det är där som en omröstning om entledigande ska se.
Partierna som inte tillhör regeringsunderlaget har 8 av utskottets 17 mandat. Det räcker med andra ord med att en borgerlig ledamot byter sida för att ordföranden ska falla.
Men frågan är om det ens blir en omröstning. Tidöpartierna lär inte vara sugna på att gå med på en sådan. Posterna som ordförande i utskotten är en viktig del av deras avtal och en petning av en av SD:s med profilerade företrädare skulle leda till problem i samarbetet, milt utryckt.
Rulltrappan upp mot kammarsalen stod still, caféet var stängt, lunchmatsalen likaså, riksdagen har inte riktigt öppnat för hösten än och en politikreporter på en av morgontidningarna såg sömnig ut och berättade att detta var första arbetsdagen efter semestern och att det var skönt att inleda med en inte alltför krävande presskonferens.
En tillställning där för övrigt de riksdagspartier som inte ingår i regeringsunderlaget för första gången orkat samla sina rättspolitiska talespersoner för ett gemensamt utspel.
Möjligen en smula egendomligt, det har trots allt gått nästan gått ett år sedan valet och brott och straff med allt vad det innebär i form av gängmord och säkerhetshot och en hel del annat är samtidens kanske viktigaste politikområde.
I tur och ordning pratade centerpartisten Ulrika Liljeberg, vänsterpartisten Gudrun Nordborg och miljöpartisten Rasmus Ling om att måttet är rågat och att sverigedemokraten måste bort.
Inte direkt den svenska inrikespolitikens superstjärnor, men även om det inte blir någon omröstning är deras drag slugt.
Statsminister Kristersson har tagit avstånd från Jomshofs orerande, andra ledande borgerliga politiker har gjort klart att inte heller de är imponerade, relationen mellan å ena sidan de tre regeringspartierna och å andra sidan Sverigedemokraterna är just nu allt annat än harmonisk och har inte blivit bättre av att även Björn Söder utmärkt sig på senare tid.
Inte minst Liberalernas partiledare Johan Pehrson, som på senare tid har trasslat till det ordentligt för sig i uttalanden om sverigedemokratiska förlöpningar, kommer att få svårt att på ett trovärdigt sätt förklara ett eventuellt nej till omröstning för sina väljare.
I går varnade Storbritannien och USA sina medborgare för terrordåd i Sverige. Utanför presscentrets fönster ljöd polissirener, en död kropp hade hittats i vattnet nedanför riksdagshuset.
Telegrammen pratar om ännu en koranbränning i eftermiddag, på Mynttorget. Sverige har onekligen varit ett tryggare land än vad det är just nu.
Men det är också ett land som möjligen är på väg att få en opposition värd namnet. Det vore inte en dag för tidigt.