Det är dags att sluta nedvärdera kineserna
Sällan har svensk dryghet visat upp sig tydligare än i de aktuella affärerna, då kineser ska ta hand om de blågula Saab och Volvo.
En kåsör i Dagens Industri berättar att varumärket Volvo nödtorftigt överlevde övergången till Ford men snart ligger i ruiner om kineserna tar över. Det har varit kris förr också. Han berättar hur en amerikansk lärarinna, när Renault var spekulant på Volvo, slog händerna för pannan i förfäran vid tanken på en fransk Volvo. Dagens Industri hoppas att det kinesiska ägandet inte smittar även lastbilarnas varumärke.
Vad tror dom? Att kineserna tillverkar Volvobilar av bambupinnar?
Kina ska kritiseras, dess kommunistparti för totalitärt styre, brott mot mänskliga rättigheter, förföljelse av Falun Gong och för förtryck av tibetaner och uighurer.
Men nedvärdera inte kinesens flit och pliktkänsla, uppfinningsrikedom, estetik och sinne för business. Då vet ni inget om kineser.
Sverige har en rik historia i att underskatta Ostasiens människor. Som vi skrattade på skolgården i Ängelholm, när vi hörde att japanerna plagierade våra tändstickor och Hasselbladskameran. Kan gulingarna inte hitta på någonting själva? Men vem är det som sedan två generationer tillbaka ger världen dess kameror? I Åtvidaberg satt Gunnar Ericsson på Facit och trodde att hans räknesnurra var den ultimata lösningen medan japparna redan hade den solcellsdrivna digitala räknedosan i handen. 1969 skickade dåvarande Volvochefen Gunnar Engellau en delegation till Japan på spaning. Den rapporterade: Här finns ingenting att lära. Det var just när Toyota kom med bilar som aldrig går sönder.
Jag hade på åttiotalet en kompis som brukade skoja med amerikaner och säga: Vi svenskar spelar tennis och gör bilar bättre än ni amerikaner. Det låter. Några år senare kan jag namnet på en enda svensk tennisspelare och han kommer sällan ens till kvartsfinaler. Bilar ska vi inte tala om. Både Volvo och Saab räddades av amerikaner.
Personbilar ska vi svenskar inte brösta oss över. Jag hade nästan rätt, när jag i åttiotalets slut i tidningen Z skrev, att Volvo blir nittiotalets Trabant. Det konstiga var att Volvo inte teg. En direktör skrev till tidningen och protesterade mot oförskämdheten.
Och Saab? Jag intervjuade nyligen Pehr G Gyllenhammar. Han sa om räddningsaktionerna: Man kan inte behålla bilmärken på känslomässiga grunder. Saab är inte värd att räddas kvar. Saab har funnits i 60 år. Av de åren har Saab gett vinst två år. Går det inte så går det inte.
I Kina finns däremot nytt okonventionellt tänkande. En kinesisk batteritillverkare frågade sig: Vad blir viktigast i framtiden? Jo, bilar som drivs med el. Vi är bra på batterier. Bilingenjörer fixar vi hur lätt som helst.
Den som i dag fnyser åt kineser upprepar tabben vi för fyrtio år sedan gjorde med japaner. Ska vi aldrig skämmas över hur korkade vi är?