Klarar Sunak detta borde han få bragdmedaljen
Storbritanniens premiärminister har ett omöjligt uppdrag framför sig.
Lyckas han mot alla odds vinna valet borde Svenska Dagbladets jury göra ett undantag och ge Rishi Sunak Bragdmedaljen.
Allt talar för att landet efter den 4 juli styrs av labourledaren Keir Starmer.
Sunaks utgångsläge fångades väl av regnet som formligen öste ner över en oskyddad premiärminister när han utanför 10 Downing Street tillkännagav att det blir nyval den 4 juli.
Bilden av Sunak som en dränkt katt illustrerar att det inte kan bli mycket värre.
Frågan är bara hur han ska kunna ta in det gigantiska försprång som Labour har i opinionsmätningarna.
Många blev tagna på sängen av Sunaks besked. Enligt förhandstipsen skulle de bli först i oktober-november.
Sunak hade till januari nästa år innan han var tvungen att utlysa nyval. Men i stället för dra ut på processen i det längsta och hoppas att läget på något mirakulöst sätt skulle ändras så valde han att ta en chans. Bedömningarna från brittisk expertis varierar mellan genialitet och dårskap
Förmodligen resonerar Sunak så här:
- Inflationen är efter att ha varit uppe i tvåsiffrigt åter nere i strax över två procent. Det visar att den brittiska ekonomin har vänt. En framgång han kan visa på. Bank of England har inte ställt några räntesänkningar i närtid i utsikt så den draghjälpen hade han inte kunnats hoppa på även om han väntat några månader.
- Regeringens plan att deportera asylsökande till Rwanda för att få sin sak prövad där har satts i rullning. I bästa fall lyfter de första flygen före valet. Att få stopp på den illegala migrationen är en av de viktigaste valfrågorna och med Rwandaplanen ser det åtminstone ut som regeringen gör något för att stoppa gummibåtarna över Engelska kanalen.
Opinionsmätningarna har i många månader visat ett jätteförsprång för det största oppositionspartiet Labour. I färska mätningar spänner ledningen från 27 procentenheter till 20.
Ingen brittisk regering har i modern tid lyckats bli omvald om de har legat under med tio procentenheter eller mer.
Nu befinner sig Storbritannien i ett läge där de konservativa styrt i 14 år. De senaste tio har varit en extremt turbulent period. Inte minst på grund av brexit och dess efterverkningar.
En majoritet av britterna ville lämna EU men grundade sin uppfattning på falska vallöften från Boris Johnson och de övriga brexitörerna som utmålade guld och gröna skogar bara man slapp oket från Bryssel.
I stället har det blivit som många experter i förväg befarade. Den brittiska ekonomin har försvagats. Hyllorna i många butiker har gapat tomma när det som tidigare enkelt kunde importeras från EU nu fastnat vid gränsen.
I dag visar opinionsmätningarna att folk ändrat sig. En klar majoritet hade velat vara kvar i EU. Kanske hoppas väljarna att Labour ska kunna ta några steg tillbaka.
Till följd av brexit har de konservativa fortsatt skakas av interna bråk och splittring.
Ett skäl till att Sunak överraskande utlyste nyval redan nu kan ha varit att han fruktade att bli avsatt av det egna partiet i en misstroendeomröstning.
Vid sidan av de interna bråken har partiet dessutom haft ledare som inte hållit måttet. Boris Johnsons hantering av pandemin utvecklades till en katastrof för partiet.
När han till slut avsattes och man valde Liz Truss hamnade landet ur askan i elden. Hon tvingades avgå rekordsnabbt efter att ha sänkt landets ekonomi.
Sunak har försökt stabilisera skeppet med en del respekterade kort som finansminister Jeremy Hunt och utrikesminister David Cameron.
Nu ska han på sex veckor försöka övertyga britterna att han kan genomföra den förändring de så desperat vill ha.
Att det inte bara är en svår uppgift utan en ”mission impossible” håller även konservativa bedömare med om.
Lite hjälp på traven fick Sunak när Nigel Farage, mannen som tvingade fram brexitomnröstningen, i går meddelade att han inte ställer upp i valet. Han hade annars varit ett hot från höger mot Sunak.
Keir Starmer har lyckats återbörda Labour till mitten av politiken efter en flykt långt ut till vänster under marxisten Jeremy Corbyn. Men Labours försprång beror mer på de konservativs ständiga självmål än på att juristen Starmer skulle vara särskilt karismatisk eller älskad. Corbyn ställer dessutom upp som en oberoende kandidat i valet. Något verkligt hot utgör han inte mot Labour på grund av det brittiska valsystemet som gynnar de stora partierna men på marginalen kan ha plocka en del labourröster.
Oavsett måste Sunak åstadkomma ett smärre mirakel om han ska kunna sitta kvar efter valet.
Jag vet att SvD:s bragdmedalj bara delas ut till svenska idrottsmän. Men om Sunak vinner valet är det en prestation på en nivå som borde få juryn att göra ett undantag.