En riktigt knäpp diskussion
Daniel Helldén – dödgrävare eller frälsare
En del framställer honom som Miljöpartiets frälsare.
Andra påstår att Daniel Helldén är partiets dödgrävare.
Inget är sant. Det är knäppt.
I slutet av den kommande veckan samlas Miljöpartiet till kongress i Örebro. Bland annat ska partiet ta ställning till vilka som ska vara partiets språkrör. Valberedningens förslag är Märta Stenevi (omval). Och Daniel Helldén (nyval). Båda är riksdagsledamöter sedan förra året.
Stenevi är i sammanhanget relativt okomplicerad. Hon är, såvitt känt, den enda kvinnliga kandidaten.
Men när det gäller Daniel Helldén, är det värre, Flera motkandidater finns. Liksom en uppsjö av åsikter om honom. Han är, om man ska hårddra, allt från en frälsare till en dödgrävare.
Man kan tycka att valet av ledare för riksdagens näst minsta parti är ointressant. På kort sikt har det ingen praktisk betydelse eftersom MP för närvarande helt saknar makt. Tidöpartierna bestämmer, alla andras makt är begränsad till opinionsbildning.
Men i ett längre perspektiv saknar frågan inte intresse. Om Miljöpartiet skulle åka ur riksdagen skulle maktbalansen mellan den blå och den rödgröna sidan förstärkas ytterligare till de blåas fördel.
Val av ”fel” språkrör kan alltså försvaga den rödgröna sidan. Magdalena Anderssons chanser att återkomma som statsminister skulle försvåras.
Men stormen kring Daniel Helldén är intressant även ur ett annat perspektiv. Hur kan en person beskrivas på så himmelsvitt skilda sätt av sina partikamrater?
Ingen karaktäristik, himmel eller helvete, är såklart sann. Det är politikens just nu knäppaste diskussion. Obegriplig för de flesta utomstående.
Ett bärande argument mot Helldén är att han är opålitlig. Det grundar sig på att han var borgarråd i Stockholm med ansvar för trafikfrågor i åtta år. Först i en S-ledd borgarrådsberedning, Stockholm stads lokala svar på regeringen. Sedan i en M-ledd.
Enligt belackarna vet man alltså inte var Helldén står. Är han fågel, fisk eller mittemellan?
Här är fyra invändningar på sin plats.
Den ena är att Daniel Helldén inte är en despot. Han var demokratiskt vald i Stockholm, och skulle vara det även på riksplanet om han blir språkrör. En fullmäktigegrupp, gruppens styrelse, riksdagsgrupp och partistyrelse för att nämna några instanser fattar besluten. Inte Helldén ensam på sin kammare.
Ett annat är att Miljöpartiet har gjort upp med både röda och blå regeringar också på riksplanet. Ett exempel är migrationspolitiken. Minns språkröret Åsa Romsons tårar då asylkraven skärptes rejält 2015, av den dåvarande S- och MP-regeringen.
För det tredje har MP haft långa samarbeten med S-ledda regeringar. Först 1998–2006. Och sedan då de mellan 2014 och 2021 bildade koalition med Socialdemokraterna. Ett motsvarande samarbete med en borgerlig regering har inte förekommit. Deras plats på den politiska kartan måste alltså betraktas som hyfsat klar.
Det fjärde och sista påpekandet är också det viktigaste. I Sverige med en splittrad partibild skaffar man sig makt genom att göra upp med andra. Den som inte fattar det fattar ingenting. Helldén har agerat just så.
Vad som kan, och bör, diskuteras är balansen mellan pris och vinst. Vad kostade samarbetet och vad gav det? Med tanke på att Daniel Helldén snabbt blev bilisternas hatobjekt nummer ett verkar han ha uppnått en hel del under sin tid i Stockholms stad.
Helldén är också omstridd för att han vill koncentrera Miljöpartiets budskap till miljö- och klimatfrågor. Det är partiets USP, den enda fråga som väljarna tycker att de är duktiga på.
Själv tycker jag det låter förnuftigt. Men många i de gröna, bland dem Märta Stenevi, vill gå motsatt väg. De vill bredda budskapet.
När Daniel Helldén blev borgarråd 2014 röstade drygt 14 procent av stockholmarna på de gröna. I det senaste valet var det inte ens hälften så många, sex procent.
Man kan alltså inte kalla honom en valvinnare. Det har å andra sidan ingen annan (MP) heller varit under samma period. I riksdagsvalet förra året lade 5,1 procent av väljarna sin röst på Miljöpartiet. Åtskilliga av dem anses vara stödröstare som ville ha en S-ledd regering.
TRE SPANINGAR
Ännu ett måldatum har passerats utan att Sverige blivit medlem i Nato. Det näst senaste var i somras då Sverige skulle bli medlem under ”juli”, enligt utrikesministern. Det senaste var ”oktober” sedan Turkiets parlament återsamlats efter sommaren 1 oktober. Men den månaden är också slut.
November har blivit en politisk kongressmånad. Kristdemokraterna inledde i fredags och följs av två andra nederlagstippade partier, Miljöpartiet och Liberalerna. Alla tre ligger under 4-procentsspärren enligt Aftonbladet/Demoskops senaste väljarbarometer. Avslutar gör Sverigedemokraterna.
Tiderna förändras – alltid. Det gäller motvilligt även Vänsterpartiet som i förslaget till nytt partiprogram inte längre vill krossa kapitalismen, bara ogilla den. Vapenexport ska inte heller förbjudas, men cirkulationen av vapen ska minska. 2022 röstade V nej till svenska vapen till Ukraina.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.