Fan vad pinsamt att vilja utvisa folk för att de ”lever dåligt”
Ulf Kristersson har precis valts till statsminister och förra veckan presenterades Tidöavtalet. Som väntat är Sverigedemokraterna de stora vinnarna.
”Det här blev en riktig segerhelg, måste Åkesson tänkt” gissade Nooshi Dadgostar i riksdagen.
Det var såklart en referens till att Sverigedemokraternas Rebecka Fallenkvist under en sändning på valnatten sa ”Helg seger”, vilket i sin tur är en referens till högerextrema stridsropet ”Hell seger”.
Ja, Fallenkvist som nu är avstängd för att hon slutshameat Anne Frank på Instagram.
Och mer konstig medeltida moral ska det bli från vinnarlaget.
En punkt i Tidöavtalet är att undersöka möjligheten att utvisa personer med utländskt medborgarskap på grund av bristande vandel. Bristande vandel, har jag fått lära mig senaste dagarna i nya högernationalistiska Sverige, betyder att man ska kunna utvisas t.ex. för missbruk, association till kriminell organisation (whatever ”association” betyder) och prostitution.
I Sverige är det inte olagligt att sälja sex.
Och att vara på flykt är, vilket de blåbruna verkar sliter för att ändra på, inte kriminellt. Att vara på flykt är inte heller egenskap eller en moralisk brist. Att vara på flykt undan ett land i krig är en mänsklig rättighet och en olycklig omständighet, som vi får hoppas att de blåbruna aldrig behöver vara med om.
För i så fall kommer Guds vrede slå ner i deras privilegierade skallar som en blixt, amen.
I lördags gick jag i en demonstration med en koalition av kurdiska partier för att visa solidaritet med folket i Iran, som just nu gör uppror mot regimen efter att 22-åriga Mahsa Jina Amini blev mördad av moralpolisen.
När vi gick Kungsgatan ner skanderade tåget det kurdiska slagordet ”Kvinnor, Liv, Frihet”. Jag var omgiven av män med gråa mustascher och kvinnor med vitt hår som för många år sedan tvingats fly och som aldrig kunnat återvända. Deras dröm om att få se hemlandet igen var så påtaglig att det högg i mitt bröst.
Efteråt påpekade en kompis det oerhörda i att vi så ledigt kan demonstrera för människor som blir mördade, bortförda och slagna när de gör samma.
När Ulf Kristersson valdes till statsminister tänkte jag på demonstrationen igen. Att Sverige slagit in på en reaktionär väg är ett svek mot alla människor som världen över
riskerar livet för rättvisa, frihet och jämlikhet.
Ett svek men också väldigt pinsamt. Fan vad pinsamt att vilja utvisa folk för att de ”lever dåligt”.
Särskilt magstarkt att svenskar ska sätta sig till doms över andra. Vi som ofta är ett gäng snåla fyllon som köper droger på helgerna men inte hälsar på våra grannar.
Kanske kommer solidaritetshandlingar de kommande åren inte bara bestå av att demonstrera och tjafsa med rasister på jobbet.
Kanske kommer solidaritet vara att, ifall du är svensk medborgare, uppvisa riktigt bristande vandel.
Sälja sex på rent djävulskap och köpa ADHD-medicinen på svarta marknaden. Bara ligga med killar som känner någon som eventuellt har en kusin som bott granne med en kille i ett gäng.
Vi måste stå upp för alla människors rätt att fatta tveksamma beslut.
Att fatta tveksamma beslut är en av få saker som förenar människor världen över.