”Krismötet” om sprängningarna var en politisk bluff
En politisk bluff iscensattes på gården utanför regeringskansliets presscenter i dag.
Reportrar och fotografer trängdes för att lyssna på vad två ministrar hade att säga om de kriminella gängens sprängdåd och vilka åtgärder som ska vidtas för att få slut på eländet.
Efter de senaste attentaten i Hässelby och Linköping kontaktade någon av regeringens alla sluga pressnissar i går TT och sålde in en nyhet om ett möte om sprängningar ”i morgon”.
Krismöten är något av det bästa journalister vet, Expressen, TV4 och Corren skickade ut flashar, Aftonbladet, DN, SVT och SR högg snabbt.
Sanningen var dock att mötet varit inplanerat en tid, ”inbjudan till rundabordssamtal om åtgärder för att minska den illegala användningen av explosiva varor” skickades ut redan i torsdags.
Men den politiska makten behöver visa handlingskraft och pressen vill hålla Hässelby och Linköping vid liv ytterligare en nyhetsdag och således var vi alla glada och nöjda med att låtsas som att anledningen till att vi stod på en bakgård i centrala Stockholm var dramatiken härom natten.
Justitieminister Gunnar Strömmer och Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar, turades om med att lägga ut texten om vad förmiddagens möte med representanter för diverse myndigheter, räddningstjänstförbund och kommuner och regioner hade resulterat i.
– Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt säkerhetsläge, förkunnade Strömmer, som om nu någon hade missat den saken.
Justitieministern var synbart traumatiserad över att ett radhus utsattes för ett sprängdåd i vintras, detta radhus återkom inte mindre än två gånger under hans anförande, och pratade om vikten av straffskärpningar och rivna sekretesshinder.
– Inte en enda dynamitgubbe ska hamna i kriminellas händer, utbrast Bohlin med en optimism jag inte har hört sedan sportreportrar spekulerade i att Sverige skulle slå Brasilien i semifinalen i VM i fotboll 1994.
Mycket lät klokt och bra, ett nationellt register ska inrättas, högre krav ska ställas på exempelvis de byggföretag som har legitima skäl att inneha sprängmedel, skyddet för brottsoffer ska stärkas.
Reporterarmar var framsträckta och någon från tv muttrade över svårigheterna att ta upp ljud och suckade att det hade varit så mycket enklare att jobba om bord att ställa mikrofonerna på hade burits ut.
– Minimistraffet för grovt vapenbrott, dit innehav av sprängmedel hör, ska höjas sa Strömmer och tillade att den som sitter inlåst inte kan begå nya brott.
Det är svårt att argumentera mot politikern på den punkten. Problemet är att dessa gangsters med sina hemmagjorda bomber i termos i regel inte åker fast.
BOOOM och så har bevisen sprungit i luften.
Minimistraffet för grovt vapenbrott har på några år höjts från sex månaders fängelse till ett år till två år och ska nu höjas till fyra år.
En höjning med 700 procent. En utveckling som saknar motstycke inom modern svensk straffrätt.
Lägg till alla andra straffskärpningar och nya regler om att avlyssna människor som inte är misstänkta för brott och anonyma vittnen och allt vad det nu är som den förra och den nuvarande regeringen har genomfört.
Ändå mördar gängen som aldrig förr. Ändå så är sprängningarna i år på väg mot ett nytt mörkt rekord.
Det förefaller alltså behövas andra lösningar än dem som regeringar, oavsett färg, försöker sig på.
Vad sägs om att få ut fler poliser på gator och torg? All erfarenhet tyder på att lokal och uthållig polisiär närvaro har den bästa effekten på såväl uppklaring av kriminalitet som brottsförebyggande insatser.
– Skärpta straff, upprepade justitieministern i ännu en intervju.
– Är det dags att sätta in militären? undrade en upphetsad reporter.
The show must go on.