Petra Lundh får Sveriges hopplösaste jobb
Lycka till med Sveriges mest hopplösa uppdrag, Petra Lundh.
De senaste rikspolischeferna har försvunnit genom den ena falluckan efter den andra och du kommer inte få det lätt.
Valet av Lundh var en överraskning av ett sådant slag att inte ens den mest fantasifulla oddssättaren hade henne som spelbart alternativ.
Hon är nytillträdd president i Svea hovrätt, ett av de mest prestigetyngda uppdragen en svensk jurist kan få.
I stället säger hon ja till att högste chef för Sveriges största myndighet, väl medveten om att hennes senaste företrädare har sågats sönder och samman.
Dan Eliasson offrades av den socialdemokratiska regeringen för att inte bli en belastning under den senaste valrörelsen och Anders Thornberg, en i grunden kompetent person som har fått mer skit än han förtjänar, reträttar in i en landshövdingspost.
Klockan 13.00 i dag gjorde så justitieminister Gunnar Strömmer entré i regeringens stora pressrum för att säga allt det en politiker ska säga om den blivande rikspolischefens alla förtjänster.
Och ja, det är tveklöst en kompetent person som nu tar över.
60-åriga Petra Lundh, har ett cv som bräcker de flesta, utbildad jurist, högt uppsatt chef på stora domstolar, diverse tunga utredningsuppdrag åt regeringen, uppskattad riksåklagare mellan åren 2018 och 2023.
De tre månaderna som högste chef för Sveriges äldsta och största hovrätt får vi dock sätta inom parentes.
– I Petra Lundh får vi en hängiven brottsbekämpare, sa justitieministern.
Lovad vare Herren. Det hade i skjutningarnas och sprängningarnas Sverige onekligen varit en oroväckande om regeringen tillsatt en rikspolischef som gäspat åt kampen mot kriminaliteten.
När så Strömmer efter elva minuter var färdig med artighetsbetygelser och det sedvanliga politiska mumbo-jumbot var det dags för Lundh.
– Det här är ett av det absolut svåraste besluten jag tagit i min karriär, förklarade hon.
Tacka för det. Gängmedlemmar fortsätter att mörda varandra med frisk aptit och utan större risk för att åka fast medan deras chefer ligger i någon solstol utomlands och flinar, högarna med utredningar av stölder och inbrott bara växer och växer, ingen svarar i polisväxeln då allmänheten försöker nå fram.
Till saken hör för all del att polisen har lyckats bättre än vad diverse ledarskribenter och gaphalsar i sociala medier hävdar, häktena är överfulla, beslagen av vapen och sprängmedel slår rekord, arbetsmetoder i mordutredningar har utvecklats och effektiviserats.
Icke desto mindre är inte den organiserade brottsligheten ens i närheten av att tryckas tillbaka. Detta trots att polisen får varenda miljard och varje ny lag den pekar på.
Den främsta orsaken till att myndigheten inte har lyckats bättre är att det är för få poliser ute i lokalsamhällena.
Såväl effektiv brottsbekämpning som det fungerande brottsförebyggande arbete börjar och slutar på gator och torg och med uthållig lokal närvaro, men alldeles för många poliser har suttit inomhus i tjänsterum i stället för att vara på fältet.
Det ska det bli ändring på, lovade justitieministern. Gott så, men det har justitieministrar sagt tidigare.
Närpolisreformer och lokalpolisområden har kommit och gått så länge jag kan minnas utan att någonting blivit bättre.
Kanske är Petra Lundh rätt person att få ordning på saker och ting. Hon ska i varje fall ges en ärlig chans.
Men vänta er inga mirakel. Sveriges nuvarande situation beror på att socialdemokratiska och borgerliga regeringar de senaste 20–30 åren har duckat för problem och ignorerat varningssignaler.
Utvecklingen kommer att ta tid att vända. Vi talar inte månader, vi talar sannolikt inte under denna mandatperiod, vi talar troligen om ett årtionde att nå väsentliga förbättringar.
Vissa kommer sannolikt att gnälla över att den nya sheriffen inte har en bakgrund som polis.
Men det brukar inte högsta hönset ha. Thornberg är undantaget från regeln om att rikspolischefen hämtas från ämbetsmannavärlden.
Med Petra Lundh får Sverige för övrigt sin första kvinnliga rikspolischef. Det saknar inte symbolisk betydelse.