Vad har Sveriges riksdag med våra kläder att göra?
Tack och lov är Sverige inte med i Qatar, så vi vet inte hur de gulblå hade gjort.
Skulle de också först babblat om att minsann bära regnbågsflaggan, för att sen ångra sig när de förstod att det möjligen kan kosta ett gult kort?
Så falska alla protester ter sig så länge som fotbollsvärlden själv framstår som lika heterosexuell som emiren av Qatar. Som vilket kungahus som helst.
Hur många spelare med kontrakt i lag och länder som påstår sig vurma för alla människors lika värde har vågat komma ut som gay?
Skillnaden mellan förbud och tabu är hårfin.
Löjligast av alla är ändå England. De flög till VM i ett regnbågsplan och pratade stöddigt om One Love. Sen ångrade de sig.
I första matchen mötte de Iran, som stod för en regimkritisk manifestation av historiska proportioner. En varning från Fifa är en smekning i jämförelse med vad de har att vänta, men kanske vet spelarna att en stat trots allt inte kan avrätta ett helt fotbollslag.
Efter det grönvita lagets exempellösa civilkurage försöker nu andra lag återigen brösta upp sig mot Fifa. Det blir inte mindre pinsamt för att det västerländska kommentariatet tror att de iranska spelarna och fansen har låtit sig sporras av oss.
I tisdags spelade Frankrike sin första match. I Frankrike får kvinnor bara bada på offentlig plats om de visar huden.
Slöja på, slöja av – staten är överintresserad av kvinnors kroppar.
För ett par veckor sedan gav Richard Jomshof, inspirerad av Frankrike, en intervju för Aftonbladet där han pratade om slöja på barn som ett exempel på den sortens bristande vandel som borde leda till utvisning.
Om jag tvingades välja mellan att leva i ett land där barn inte får bära slöja och ett land där de måste det, vore valet mycket enkelt. Men vad har Teherans mullor eller Sveriges riksdag med våra kläder att göra?
Ett barn måste så långt det är möjligt själv få bestämma över sin garderob. I andra hand är det föräldrarna som avgör. Sist av alla ska staten lägga sig i.
Staten ska inte bry sig om vad vi har på oss eller vilka vi ligger med. Däremot ska staten se till att en byggarbetare kan leva på sin lön och inte riskerar dö på jobbet.
Kritiken mot VM i Qatar handlade länge om gästarbetarna. Nu handlar allt bara om One Love. Ingen skulle komma på tanken att bära en röd armbindel i klasskampens och den internationella solidaritetens namn.
Nu vet jag hur Sverige skulle ha gjort. Vi skulle in på plan i gruppspelets sista match med regnbågsflaggan i högsta hugg, eftersom vi redan tafflat oss ur VM och därför inte riskerade nånting. Och för detta hade vi förväntat oss applåder.