Ropen skalla, alla pengar till Murhaf, alla!
Som en liten människa i ett stort internet kan det vara svårt att bestämma sig för vilka behjärtansvärda ändamål och kampanjer man ska dela på sina sociala konton. Att berätta att ”mitt barns badmintonförening säljer Newbody så om någon behöver fylla på strumplådan är det bara att höra av sig”, den är självklar.
Men sen då? Det finns så mycket som förtjänar din uppmärksamhet och ditt engagemang, men du är bara en och länkarna är i tusental. Jag får ofta så dåligt samvete att jag låter bli att dela någonting alls, vilken underbar anti-aktivism jag ägnar mig åt i hemlighet.
När Murhaf Hamid dök upp i mitt flöde så var det lätt att ryckas med och göra en extremt liten insats, ett köp av digital blomma (vad det nu är) och en länk. Minimal möda för maximal känsla.
Hoppas att han säljer för en miljon, tänkte jag och mös.
Sen växte pengarna. Han blev så viral som viralt kan bli. Det började sorgligt: rasism, och slutade relativt lyckligt: pengar, uppmärksamhet och glada tillrop. Samt flera miljoner till utsatta barn i Sverige. Relativt lyckligt som i att Murhafs utgångsläge är detsamma som innan majblomman.
Men däremellan kom de som ett bajsbrev på posten: De som ville, kanske inte problematisera, men nyansera.
”Det är väldigt fint att ni köper majblomma av Murhaf, men tänk på att det finns andra barn som säljer.” Så skrev de. De som är så duktiga duktiga duktiga. Som måste lyfta upp ett ämne och se på det från alla sidor.
Aldrig.
Aldrig aldrig och åter aldrig får man vara glad. Aldrig får vi ha en liten jävla solskenshistoria i fred.
Om jag låter jättearg så låter det för lite.
Om det låter som om jag nästan önskade att ingen i hela Sverige skulle köpa från ett enda annat barn så har du nästan rätt.
Ropen skalla, alla pengar till Murhaf, alla! Om det ska vara på det viset.
Det är klart att du kan tänka tanken. Om ditt barn står utanför Ica och försöker sälja till sura människor som är sura när de går in och surare när de går ut eftersom soltorkad tomat börjar närma sig femhundra kronor kilot och alla bara går förbi. Det är klart att du får tro att det skulle ha någonting alls med Murhafs försäljning att göra. Men kan du tro det tyst?
Detta kissnödiga tillstånd det innebär att få panik av att alla springer på samma boll. Jag förstår, och jag brukar hålla med, men ibland kan väl bollen få fortsätta rulla tills den tappar styrfart och stannar av sig själv?
Murhaf sålde för fem miljoner.
Synd att det inte blev mer, skäms på er som köpte från andra barn.
Tycker jag bara nästan, eftersom jag vill nyansera.