I Sverige sviker vi barnen gång på gång

En flicka som sjunkit ihop, drabbats av panikattacker och fått sin tillit krossad. Så beskriver mamman till den 10-åring som var målsägande i den uppmärksammade “snippa-domen” sin dotter.

Dottern, som försökt förklara vad en 50-årig man utsatt henne för genom att visa och i ord förklara våldtäkten, fick se sin förövare gå fri efter att hovrätten ifrågasatt vad som egentligen avsågs med snippa. Hela Sverige har, som sig bör, rasat över domen och de män som friade mannen.

Domen säger mycket om hur det är att vara flicka och kvinna i rättsväsende som inte har verktygen, kunskapen eller viljan att ställa sexualbrottslingar till svars.

Men den säger också något om att vara barn i ett samhälle där barns rättssäkerhet är alltför svag. De måste helt och hållet förlita sig på att vuxna är såväl villiga som kompetenta nog att hjälpa dem.

 

Manifestationen "Vi vet vad en snippa är" på Medborgarplatsen i Stockholm.

I den 10-åriga flickans fall verkar flera misstag ha begåtts: gubbar som har i uppgift att upprätthålla ett rättssamhälle har inte förstått, eller velat förstå ett vedertaget ord som snippa. Samtidigt har ett alternativt yrkande om sexuellt ofredande inte prövats.

Enligt åklagaren ströks det efter påtryckningar från domstolen. Hon kanske borde ha stått på sig. Domaren kanske inte borde ha kallat yrkandet för “lite väl magstarkt”. Här har de vuxna svikit barnet. Och hon är inte ensam om att bli sviken. 

Sverige har flera gånger fått skarp kritik för att inte lyckas upprätthålla rättssäkerheten för barn. Efter Lilla Hjärtat blev var människa varse hur vårdnaden om barn utgår från föräldrarnas - inte barnets - bästa. Lex Lilla Hjärtat skulle bli lösningen på det, men i remissvaren larmade barnrättsorganisationer om att den nya lagen riskerar att bli verkningslös. 

 

Förra året kritiserade FN Sverige för hur barn som är placerade på HVB och Sis-hem behandlas och på vilka grunder LVU-besluten faktiskt fattas. Barn har inte laglig rätt till ombud utan behöver förlita sig på enskilda tjänstemäns omdömen. 

I Sverige är det fortfarande tillåtet att bälta barn som tvångsvårdas. För några år sedan spändes en 8-åring fast i en bältessäng på Bup i flera timmar. Vid ett tillfälle slutade barnet andas. Flyktingbarn som omhändertagits av socialtjänsten eftersom föräldrarna anses vara olämpliga riskerar att bli utvisade med just de föräldrarna.

 

När barn som är under 15 år blir misstänkta för brott får de sällan sina fall prövade i domstol. Det brottsutredningen visar är det som gäller, och barn berövas därmed en grundläggande rätten att betraktas som oskyldiga till dess att en domstol säger annat. Jag menar inte att små barn ska ställas inför rätta, men det kan få förödande konsekvenser när barn antas ha begått brott utan att de haft en chans att försvara sig. Titta bara på Kevin-bröderna. 

Sedan 2020 har barnrättskonventionen varit svensk lag. Vad betyder det i praktiken? Inte särskilt mycket. Barn i Sverige har det oftast väldigt bra – till dess att något händer. Då saknar vi som mycket av det som i varje demokrati och rättsstat bör finnas för att tillvarata sina medborgares intressen – ja, även de små medborgarnas.