Kriminalvårdaren om gisslandramat: ”Klart man var livrädd”

Emil Salmaso

De två dömda mördarna hotade med att skicka ut kriminalvårdarnas kroppsdelar från Hällbyanstalten.

När pizzorna kom ville gisslantagarna släppa den kvinnliga vårdaren – som skickade ut sin nya kollega i stället.

– De pratade ofta om att de inte var rädda för att skada andra. De hade gjort det förut, båda hade mördat, säger hon i rättegången.

Den kvinnliga kriminalvårdaren har vaktat promenerande intagna på Hällbyanstalten. Hon är på väg in när en intagen ber om värktabletter, berättar hon i förhör under rättegången.

Tillsammans med en kollega går de till vaktrummet där de beväpnade gisslantagarna plötsligt tvingar in dem i vaktrummet. Den ene kommer mot henne, skriker och hotar henne med sitt egengjorda stickvapen.

Hon höjer händerna.

– Jag får panik. Just det ögonblicket går väldigt snabbt. Det var väldigt aggressivt och hotfullt, säger hon i rättegångsförhör.

– Då var jag jätterädd. Jag vill minnas att han sade ”jävla plitjävel” eller något sådant.

”De hade gjort det förut. Båda hade mördat”

Kriminalvårdarna tvingas lägga sig på mage med händerna på ryggen, medan gisslantagarna blockerar dörrarna med möbler och täcker övervakningskameran med post it-lappar.

Kriminalvårdaren hör att kolleger försöker ta sig in i vaktrummet. Då hotar gisslantagarna med att skära halsen av gisslan.

– Det var extremt hotfullt och aggressivt. De var väldigt hänsynslösa. Det verkade inte som att de själva brydde sig så mycket om vad som kunde hända efteråt. De var beredda på att kriga in i det sista, säger kriminalvårdaren.

I nio timmar höll mördarna Isak Dewit, 30, och Haned Mahamed Abdullahi, 24, de två kriminalvårdarna gisslan. De ville ha en helikopter, 100 000 kronor, 200 000 euro och kläder – annars skulle de kasta ut kroppsdelar.

– De pratade ofta med varandra om att de inte var rädda för att skada andra. De hade gjort det förut, båda hade mördat. Man var ju livrädd att de skulle göra något.

Kebabpizza mot gisslan

Efter ett tag sade förhandlaren till gisslantagarna att de inte kommer att släppas. Sedan erbjöd han dem pizza – kebabpizza, krävde en av mördarna.

Då föreslog förhandlaren att de skulle släppa gisslan mot pizzan. Det gick de med på – men bara en. Mördarna ville släppa ut den kvinnliga kriminalvårdaren och inte hennes manlige kollega. Själv ville hon stanna och låta honom gå.

– De behandlade mig mer väl just för att jag var kvinna. Jag ansåg att det var mindre risk att de gjorde något mot mig, säger hon och svarar på frågan om hon någonsin var rädd för att dö:

– Ja, det var jag. Jag var medveten om vad de var kapabla till. Det är klart att man var livrädd.

Gick tillbaka till jobbet direkt

Till sist insåg gisslantagarna att de inte skulle få komma ut. De frågade hur många pizzor som fanns kvar. Tre, svarade förhandlaren.

”Ok, skicka in dem så kommer vi ut efter att vi ätit”, svarade de. Sedan släpptes den kvinnliga vårdaren också fri.

I förhören berättar hon att tiden efteråt varit mycket jobbig.

– Jag gick ändå tillbaka till jobbet ganska tidigt för att bearbeta allt. Det var superjobbigt i början men jag hade fantastiska kolleger som ställde upp för mig, säger hon.