Fälld av tre blodfläckar

Anders Johansson

Lars-Göran blödde näsblod på fel ställe dömdes för försök till våldtäkt

Det ska bli en rolig festkväll på bygdegården i Vänge på Gotland. Mer än 100 personer kommer dit. Men för två av dem slutar det tragiskt.

En 15-årig flicka blir nedslagen och en man försöker våldta henne.

En 36-årig man döms mot sitt nekande till fängelse.

Helena Larsson, i dag 26, arrangerade festen den 5 mars för två år sedan.

Hon har sagt till ett 20-tal av sina bekanta att de får ta med sina vänner. De i orkestern likaså.

Inträdet är 20 kronor. Men när det kommit så många att omkostnaderna är täckta, 500 för hyran och 500 för orkestern, får folk komma in gratis.

Det blir dans, mycket stim och stoj och mycket sprit. De flesta är glada, sjunger och pratar.

Men några manliga besökare blir efterhand otrevliga och tafsar. De skriker luder och hora när de blir avvisade. Någon sitter på trappräcket, ramlar baklänges och slår upp ett sår i bakhuvudet. Folk går in och ut. En del för att styrka sig lite. Andra nöjer sig med att bara stå utanför på gårdsplanen. Många känner varandra sedan tidigare.

Har aldrig sett varandra

En av besökarna är Lars-Göran ”Lillen” Bergström, i dag 38 år, som kommer dit med några vänner. Han driver en bilverkstad och har en son i mellanstadieåldern. Han säger själv att han är måttligt berusad. På förfesten dricker han fem 33 cl-flaskor starköl och en halv kvarting Absolut.

En annan besökare är en 15-årig flicka, en av de allra yngsta på festen. Hennes föräldrar är bortresta och nu passar hon på att festa. Hon berättar att hon delar en starköl med några kompisar. Sedan blir det tre, fyra till.

Lillen och flickan har aldrig sett varandra tidigare men de kommer i det rättsliga efterspelet att bli kvällens två huvudpersoner. Exakt vad som händer finns det så skilda uppfattningar om att någon måste ha fel, domstolen som dömt eller nyktra vittnen som Aftonbladet hittat.

Lillen berättar att han är ute på trappan för att ta en nypa luft. En bekant kommer fram och vill tala med honom. När de gått en bit slår mannen plötsligt till honom.

”Blödde näsblod”

– Först trodde jag att det bara var en sådan där kamratlig grej, anfalla bakifrån och sedan klappa om varann lite, säger Kim Larsson, 32, som var fyllechaufför och nykter.

– Men det är det inte. Lillen blir nerdragen på marken, de ligger båda i gruset, jag ser att slag utväxlas.

Stellan Kuhlau, 56, är en av de äldre festdeltagarna. Han dricker en del under kvällen.

– Jag står på trappan när Lillen kommer med näsblod.

– Han håller sig över näsan och lutar huvudet bakåt. ”Vad nu då?”, ungefär, frågar jag. ”Ingenting”, säger han och går in.

– Sedan sitter han inne i lokalen och pratar med en kille.

Lillen säger att han efter bråket går in, sneddar över golvet och går in på den högra toaletten, en handikapptoalett. Han tvättar av sig och sätter en papperstuss i näsan för att få stopp på näsblodet.

Han ser att han har en skada vid knogarna på högerhanden också. Han tror jacket uppstod när han slog tillbaka. Han kanske träffade byxknappen.

Vid 23.30 har Helena Larsson fått in de pengar som behövs, hon lämnar därför entrén och går ut på trappan för att röka. Sedan ska hon ta en runda och samla upp burkar och flaskor.

”Han är blodig på handen”

– Jag står och pratar med min syster och två kompisar. Då ser jag att Lillen är blodig på ena handen. Han håller handen på räcket, det syns tydligt i lyset.

Senare får hon höra av sin syster vem Lillen slagits med.

Den mannen, dömd för brott tidigare, ringer också hem till sin sambo och berättar att han varit i slagsmål och att han vill bli hämtad. Till polisen säger han att han var så full att han inte minns vad som hänt.

– Konstigt, säger Lillen, till mig ringde han dagen efter och bad om ursäkt.

Polisen får av åklagaren i uppdrag att höra alla som varit på platsen. Men enligt protokollen hittar de ingen som sett något slagsmål. Eller någon som sett Lillen med näsblod.

Åklagaren hävdar i stället att något slagsmål aldrig ägt rum och att Lillen ljuger.

Gotlands tingsrätt skriver senare att ”övervägande skäl” talar för att Lillens skador har ”en annan uppkomstbetingelse än den han angett”.

Vittne ser flickan

När Helena Larsson är ute och plockar burkar ser hon en tjej med en ljus jacka som står tätt intill en kille.

Carola Cato, 25, är nykter eftersom hon ammar sin tre månader gamla dotter. Hon åker hem till barnet som är hos svärföräldrarna vid 23 och är tillbaka på festen mellan 23.30 och midnatt.

Också hon ser då en flicka med en vit jacka som står tillsammans med en kille.

– Men det är inte Lillen. Jag ser dem tydligt eftersom de står i lampskenet.

– Han har sina armar över hennes axlar, jag ser inte att de pussas, det ser ut som om de pratar.

Carola Cato minns mycket tydligt den vita, fluffiga jackan.

– Jag är född och uppvuxen på landet. Och jag vet att när jag såg den där jackan så tänkte jag att det är opraktiskt med en vit jacka helt enkelt. Det har man inte på landet. Det är därför jag är så fruktansvärt säker på att det verkligen är en vit jacka.

Troligen är det bara en enda person som bär en sådan vit jacka på festen. Det är den 15-åriga flickan.

Vidrörde hennes underliv

Vid 01.50 kommer några festdeltagare in med henne. Hon gråter och blöder från näsan. Hon har fått kraftiga slag i ansiktet. Gärningsmannen har dragit ner hennes byxor en bit och vidrört hennes underliv. Han har också dragit upp hennes tröja och sugit på ett av brösten.

Brottet förövas någon gång mellan 00.15 och 01.50.

Flickan berättar att hon stundtals blivit medvetslös och att hon släpats på marken.

Hon kan inte peka ut gärningsmannen och det finns inga vittnen. Några tjejer tar med henne in på handikapptoaletten för att tvätta av henne.

Hennes vita jacka hamnar då på golvet.

Helena Larsson som senare städar toaletten säger att eftersom det är jockigt ute är det också jockigt inne på toalettgolvet. Det vill säga lerigt. Där ligger också högar av pappershanddukar. Hon ser att det finns blod i handfatet.

Snart visar det sig att det finns blodfläckar på jackan. Polisen drar slutsatsen att det är gärningsmannens blod.

Ett DNA-test visar att blodet kommer från Lillen. Han blir chockad. Och bestört över att bli misstänkt. Han har aldrig dömts förut, med undantag för en gång för flera år sedan. Han åkte fast för rattfylleri sedan han flyttat en bil på en parkering.

Känner inte igen ”Lillen”

När han lugnat sig och tänker efter ser han bara en förklaring. Näsblodet kan ha droppat på toalettgolvet, det kan ha blivit något kvar på handfatet. Och att dessa blodstänk stämplats av på jackan.

När det blir rättegång får Lillen först prata i en mikrofon i ett rum intill, eftersom gärningsmannen talat med flickan. Hon säger att hon inte känner igen rösten. Flickan känner heller inte igen hans ansikte. Ingen annan har sett dem tillsammans.

Både Lillen och advokaten pustar ut.

Men sedan kommer domen.

Tingsrätten tror inte att Lillen skadats i något slagsmål. Tingsrätten anser i stället att ”övervägande skäl” talar för att Lillen avsatt blodet på flickans jacka med sin nedblodade hand.

Hovrätten tror senare att det inte funnits något blod på golvet och hänvisar till att Helena Larsson säger hon inte minns något blod annat än på handfatet.

Hovrätten skriver till och med att det kan ”uteslutas att det under festen fanns blod på golvet”. Därför anser hovrätten att det kan ”hållas för visst” att blodet inte hamnade på jackan efter att flickan återvände till bygdegården efter övergreppet.

Slutsatsen blir att blodet därför måste vara gärningsmannens.

Därför sitter Lillen just nu i fängelse.

Han fick två år.

Hur hamnade blodfläckarna på flickans jacka?

Tre blodfläckar räckte för att döma Lars-Göran Lillen Bergström, 38, till fängelse för våldtäktsförsök. Blodet är bevisligen hans. Men han blödde näsblod på en toalett. Strax efteråt fördes flickan dit och hennes jacka hamnade på golvet. Nu söker han resning för en ny rättegång. Aftonbladet har granskat utredningen som döms ut av flera experter. Vi har också hittat nya vittnen som hade kunnat fria Lars-Göran Bergström.

Anders Johansson