Zara Larsson tänder ett ljus i slasket
Publicerad 2023-12-09
KONSERT Zara Larsson bjuder på en snyggt koreograferad och stämningsfull luciakonsert som accelererar till livsbejakande pop.
Ingen annan artist i Sverige kan leverera någonting liknande.
Zara Larsson: ”Honor the light”
Plats: Cirkus, Stockholm. Publik: 1 500 (utsålt). Längd: En och en halv timme. Bäst: ”Sankta lucia”, ”Winter song” med Seinabo Sey och ”Ruin my life”. Sämst: Zara Larsson är ju ett ess även på allsångsövningar – men allsångsövningar är kanske inte min favorit.
Efter några overkligt vackra decemberdagar har minusgrader blivit gråbrunt slask som inte har en chans mot julskyltningen på NK; en sagolik historia i alpmiljö.
Men är det någon som kan vända den stämningen så är det Zara Larsson.
När det ringer in på Cirkus möts publiken av hundratals ljus på scenen, en slöjtunn backdrop och en liten catwalk ut i publiken – trots den redan intima lokalen.
The Zombies ”Time of the season” tonar ut, ridån faller och in skrider Zara Larsson, helt klädd i vitt. Snart för hon sällskap av sitt eget lilla luciatåg. Inledningen är r’n’b-tappningen av ”Sankta lucia” från nya ep:n ”Honor the light”, som precis som föreställningen med samma namn vill modernisera lucia-traditionen.
Redan i tredje låten, Sara Bareilles & Ingrid Michaelson-covern ”Winter song”, trollas självaste Seinabo Sey fram lite sådär från vänster. Ett litet Champions League i svensk popmusik som kunde vara ett extranummer.
Larsson medger att det här är någonting nytt för henne. Hon brukar komma ut med ett poppigt bam!, inte tassa in till en rad ballader. Men formatet klär henne utmärkt. Hon pratar trovärdigt och fint om barndomen. Ett badrum som aldrig blev färdigrenoverat, en familj som flydde vintrarna för Thailand; den unga vuxnas bitterljuva insikt om att den tiden är förbi.
Mitt i det stämningsfulla spränger hon in sina egna hits. En snyggt koreograferad ”Uncover”, en julpyntad ”Symphony” och en lyxigt klubbig ”Never forget you” gästad av den strålande Hanna ”Yaeger” Jäger.
Om föreställningen börjar ceremoniellt och mellanlandar på klubben så blommar den snart ut i en närmast pudelrockig ”Can’t tame her”. Konserten har lika mycket glimten i ögat som pophjärtat utanpå. Ingen annan artist i Sverige kan riktigt leverera någonting liknande.
”Lush life”, Larssons egna ”La isla bonita”, får personifiera den där Thailandsresan. En ständig dröm om att byta slasket mot sand mellan tårna.
I slutet rullas hela raddan hits ut, inklusive ”Ruin my life”, ett av hennes finaste ögonblick med sin ljuvligt romantiska längtan efter att någon ska komma och sabba allt, och samtidigt ställa allt till rätta.
Hon avslutar med ”världens bästa jullåt”, Triads ”Tänd ett ljus”, och vill att vi tar med oss texten ut i mörkret. Cirkus påminner om den lyckliga slutscenen i en julkomedi. Det behövs alltid nya generationer som vill tro de slitna orden.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik