Drömmar med r’n’b-vingesus
Per Magnusson om Zara Larssons nya jul-ep
Uppdaterad 2023-12-07 | Publicerad 2023-12-01
JUL-EP Ska någon göra den här typen av julmusik så är det Zara Larsson.
Hon har rösten, den moderna ambitionen, den unga trovärdigheten.
Zara Larsson
Honor the light
Epic/Sony
POP På fredag nästa vecka har Zara Larssons föreställning ”Honor the light” premiär på Cirkus i Stockholm. Nu släpps ep:n med samma namn. Sex låtar som pendlar mellan nyskrivet material, luciaklassiker och kroniska säsongshits.
Är det någon som ska göra den här typen av julmusik är det Zara Larsson. På julen vill man vila i någonting tryggt, en röst som aldrig viker. I någon mån är ju den unga popstjärnan också den moderna arvtagerskan till Carola – svensk julmusiks jungfru Maria.
Första låten är skriven tillsammans med First Aid Kit. Den unga duon Act Social står bakom produktionen. ”Memory lane” är en uppväxthymn som tar oss hela vägen tillbaka till Tallkrogen. Rymningar genom fönster, falskleg, bitterljuv tacksamhet över att allt blev just som det blev.
”Winter song” är en cover på Sara Bareilles & Ingrid Michaelsons ceremoniella indiefolkfavorit. En plockande gitarr och en brisig produktion lämnar massor av luft för Zaras röst. Hon sjunger lätt, som på skare: ”Is love a lie?/Is love a lie?”.
Ingen annan årstid manifesterar så plågsamt alla sorger och minnen som kommer kraschande över oss, när allt bara borde vara så förbannat mysigt. En tid så tacksam för popmusiken för att det finns oändliga möjligheter att leka med kontraster och metaforer – sommaren så fruktansvärt långt borta, mörkret aldrig så mörkt som nu.
Det är annars glädjande att höra julmusik i en så modern tappning. Där de flesta fastnar i klinkande piano, tingeltangel och bjällror för ”Honor the light” snarare tankarna till Destiny’s Childs album ”8 days of Christmas” från 2001. I synnerhet ”Silent night”, som påminner om Beyoncés tagning på samma låt.
Triads ”Tänd ett ljus” är ett lika logiskt val i sammanhanget. Även om låten släpptes tio år innan sångerskan föddes har den med spöklik precision återkommit sisådär var trehundrasextiofemte dag. Här föräras den med inte mindre än två versioner – en på engelska och en på svenska. Båda kommer med syntpoppig maskering. Resultatet smälter samman med artistens nya 80-talsriktning som pepparkakskristyr. Men framför allt lyckas Zara Larsson fylla de slitna raderna med massor av ung trovärdighet.
Finalen – ”Sankta Lucia” som pampigt interlude – är allra finast. Bara en svävande synt och Zaras röst i vinternatten. Drömmar med r’n’b-vingesus.
BÄSTA SPÅR: ”Sankta Lucia”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik