LISTAN: Willie Nelson fyller 90 – och firar med nytt album

Håkan Steen väljer fem saker i musikvärlden

Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan hyllar Håkan Steen en jubilar och blir glad när en enveten singer-songwriter slutligen hittar helt rätt.

Willie Nelson fyller snart 90 och firar det givetvis med att släppa en ny skiva. En nyproducerad dokumentärserie finns också ute. Vem ser till att vi får se den i Sverige?

1. Willie Nelson fyller 90 – och firar med nytt album

Willie Nelson är i princip alltid aktuell med nyinspelad musik. De senaste två decennierna har han givit ut hela 22 album, däribland två med Frank Sinatra-covers och en renodlad reggaeplatta.

Vad som trots allt gör det anmärkningsvärt att bandanamannen i dag åter släpper nytt är att han om mindre än två månader, den 29 april, fyller 90 år.

Hur många 90-åringar känner ni ens till? Och hur många av dem klarar av att sjunga och spela ett instrument?

”I don’t know a thing about love”, Nelsons sjuttiotredje (!) studioalbum, rymmer inga nyskrivna låtar utan är en hyllning till legendariske låtskrivaren Harlan Howard, som bland mycket annat skrev ”I fall to pieces” till Patsy Cline och ”Heartaches by the number” till Ray Price. Howard lär också vara mannen bakom den klassiska definitionen av countrymusik som ”tre ackord och sanningen”.

Få har varit bättre på att leva upp till det än Willie Nelson. Och när han här tolkar låtar som Johnny Cash-bekanta ”Busted” och ”Streets of Baltimore” (mest känd med Gram Parsons) gör han det åter med bravur. Det hörs hur varmt de här sångerna ligger honom om hjärtat och rösten behandlar dem som om tiden inte fanns.

I’m Kingfisher överträffar sig själv på nya albumet.

2. Formtoppad svenskamericana

Ända sedan rutinerade singer-songwritern Thomas Jonsson för 13 år sedan började göra skivor under namnet I’m Kingfisher har han för varje album kliva lite längre ut ur förebildernas skugga och in i något mer personligt. På nya albumet ”Glue”, ute i dag, fulländas den resan. Med hjälp av universalbegåvningar som Martin Hederos och Bebe Risenfors låter han sin värmländska americana förlora sig fritt i jazz och hitta vidare ut i en drömsk sorts musik som känns högst egen. ”There must be room for a Swedish Bill Callahan” sjunger Jonsson med mild ironi i en av låtarna. Jag formulerar det hellre så här: i en rimlig värld finns det tveklöst plats för något så begåvat som I’m Kingfisher.

Feist på Way Out West 2017. Dit får hon gärna komma tillbaka.

3. Feist är tillbaka!

Med tanke på mängden musik som släpps i dag är det numera sällan som jag hinner sakna någon artist. Men när plötsligt Leslie Feist skickar ut sina första låtar på sex år känns det självklart väldigt välkommet. Albumen ”The reminder”, ”Metals” och ”Pleasure” hör samtliga till de senaste 16 årens bästa och mest berörande. Nya ”Multitudes” kommer 14 april och samtliga tre släppta spår lovar mer än gott: ”In lightning” är elektrisk-akustiska Feist på bästa Björk-humör och ”Love who we are meant to” och ”Hiding out in the open” intima och hudlöst berörande ballader om relationer.

Är det 2023 som blir Skott-året?

4. Rosor, revolvrar och Skott

Apropå Feist utesluter jag inte alls att Pauline Skött kan ha lyssnat en del på sin kanadensiska kollega. Det finns en liknande kombination av djupa folkrötter och elektronisk nyfikenhet även i Skotts lätt beslöjade pop. Barndomens mix av spelmansstämmor och tv-spelsmusik spökar förmodligen också. Titeln på tredje albumet som släpps i dag ställer jag mig möjligen tveksam till men ”Roses N’ Guns” är icke desto mindre ännu en lika gedigen som berörande samling av sprött berörande ballader och omsorgsfullt vävda popmelodier.

Billy Bragg blir med box i oktober.

5. Box full av Bragg

Den som har kvar att upptäcka låtar som ”The milkman of human kindness”, ”A new England”, ”Levi Stubbs’ tears” eller ”I will be your shield”, för att inte tala om Woody Guthrie-tolkningarna ihop med Wilco, är en avundsvärd människa. Hur något så kapitalistiskt som en box ryms i den gamle vänstermannen Billy Braggs vision är möjligen oklart men den nyss aviserade 14 cd-lådan ”The roaring forty”, som släpps i oktober, känns icke desto mindre som en mycket välförtjänt kröning av de första 40 åren i en fortsatt vital karriär. Totalt 300 spår blir det, däribland rara singel-b-sidor, duetter, livelåtar, samarbeten och tidigare outgivet.

Jason Isbell och hans band The 400 Unit släpper sitt åttonde album i juni.

Fem låtar: infriade löften och mörk kärlek


”DEATH WISH”
Jason Isbell & The 400 Unit
Den här mörka relationshistorien är av allt att döma inte självbiografisk men griper omedelbart tag ändå. Nya albumet ”Weathervanes” släpps 9 juni och lär bestå av ”life and death songs, played for and by grown-ass people.” Lovande.


”SAME HERE”
Brad Paisley
På årsdagen av Rysslands invasion av Ukraina kom den här lilla sången om människor alla likheter. Countrystjärnans snack med president Zelenskyj blir kanske småpajigt men låten är fin. Inte minst går en del av intäkterna till stöd för människor som blivit hemlösa av kriget.

HC McEntire har gjort en förtjusande ballad.

”SHADOWS”
HC McEntire feat. SG Goodman
Visste inget om North Carolina-sångerskan HC McEntire men då SG Goodman var med på den här låten var jag givetvis tvungen att lyssna. Och hittade en alldeles förtjusande liten folkpopballad. Mer sånt på Merge-utgivna albumet ”Every acre”.


”RUN FOR THAT FEELING”
Deportees
Som vanligt extraordinär kvalitetskontroll när Deportees släpper musik. Den här skimrande popsången är andra försmaken från albumet ”People are a foreign country” som kommer i juni.


”CAUTION TO THE WIND”
Everything But The Girl
Och på tal om kvalitetskontroll och andrasinglar. Den stundande comebackplattan från Tracey Thorn och Ben Watt känns så här långt minst sagt lovande.


LYSSNA PÅ LÅTARNA HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik