Nicki Minaj är lysande men vansinnigt sen

Publicerad 2024-06-13 01.58

Eftersom inga fotografer tilläts på konserten med Nicki Minaj publicerar vi en bild från Madison Square Garden i New York tidigare i år.

KONSERT När Nicki Minaj till slut dyker upp på Tele 2 Arena, efter sisådär tolv akademiska kvartar, är hon en precis lika karismatisk rappare och sårbar sångerska som vanligt.

Men egentligen är det redan för sent.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Nicki Minaj
Plats: Tele 2 Arena, Stockholm. Publik: Arenan är avdelad till hälften, och rektangeln som kvarstår är nästan full. Längd: 90 minuter. Bäst: ”Cowgirl”, ”Chun-li” och ”Monster”. Sämst: ”Anaconda” är en ganska förskräcklig låt.


Likt en arenahiphopens Axl Rose vet Nicki Minaj hur man skapar den gamla skolans dramatik inför en konsert. Förspelet inför det 47:e stoppet på turnén ”Pink Friday 2” har handlat om hur popstjärnan i samband med Europapremiären i Amsterdam greps på flygplatsen efter att polisen hittat cannabis i hennes väska. Gripandet ledde till att en konsert i Manchester ställdes in.

Samtidigt har artistens vana att komma ungefär tre timmar försent till jobbet kritiserats. Tisdagens svårt försenade konsert i Köpenhamn var bara en av många varningsklockor.

I kväll påannonseras 41-åringen av den oerhört påstridige DJ Boof som kan det här med att snacka sönder Drakes och Beyoncés redan mest uttjatade hits. Stjärnans fans – eller Barbz, som hon kallar dem – är i alla fall taggade till tusen i rosa cowboyhattar. De gör artigt vågen på kommando och bjuder på otrolig allsång i TLC:s ”No scrubs”. Men när DJ Boof hållit hov i en dryg timme måste även de mest hängivna supportrarna sätta sig ned.

Efter ytterligare en stund skickas den svenska rapparen 1 Cuz ut. Ett duktigt antiklimax uppstår sedan när scenen töms och musiken dämpas. Vid det här laget tryter både popcorn och tålamod. Fler än jag börjar tröttna på att detaljstudera taket på Tele 2 Arena. Den svenska 10 000-meterslöparen Andreas Almgren hinner korsa mållinjen på en snöplig fjärdeplats i friidrotts-EM innan Nicki Minaj behagar dyka upp.

Först tjugo i elva – kort efter det att spridda burop hörts från publiken – hissas rappens drottning upp genom scengolvet. I glittrig body rappar hon med handen på höften och egentligen behöver hon inte göra mer. Att se karaktärsskådisen från New York skifta mellan olika röster och temperament är som att se tennisspelarna Carlos Alcaraz och Jannik Sinner på gruset i Paris. Samtidigt går det inte att fly det faktum att temperaturen i lokalen var väsentligt högre två timmar tidigare.

På Globen 2019, under ”The Nicki Wrld Tour”, gjorde popstjärnan det svårt för sig genom att placera förbandet – den numera bortgångna rapparen Juice Wrld – i mitten av konserten. Den här gånger kommer alltså självskadebeteendet i form av tolv akademiska kvartar. Konserten går i ett vansinnigt tempo. I stort sett alla låtar kortas – som för att kompensera den sena ankomsten.

Men visst är Nicki Minaj lysande när hon väl dyker upp. Rappar med knivskarp precision och mördande närvaro i ”Feeling myself” och ””Chun-li”. Dansar som någon som inte kunde ge two fucks om några svenska förvärvsarbetandes stiffa dygnsrytm.

I slutet, när en stor Trinidad och Tobago-flagga vecklas ut och stjärnan står i eldregn under den jublande edm-hiten ”Starships”, blir det tydligt vad som trots allt håller ihop allt: Nicki Minaj själv.

När hon i den ljuvliga ”Cowgirl” flyter sömlöst mellan ursinnig rap och sammetslen sång är hon värd precis all väntan i världen.

Och när hon fyrar av sin fjorton år gamla gästvers i Kanye Wests ”Monster” är det en rapskapelse i nivå med Michelangelos ”David” som samtidigt visas på bildskärmarna.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, XThreadsBluesky och Spotify för full koll på allt inom musik

ANNONS