Kronärtskockans superkrafter

helskärm

Kronärtskockan kom till Nordeuropa på 1600-­ ­talet och odlas på flera håll i ­Sverige. I toppen av plantan sitter ett skott som, när det blommar, innehåller massa små blå blommor. Omkring skottet sitt­er­­­­­­­­­­ korgen, skördar man den innan skottet börjat blomma kan man äta den. Det är kronärtskockshjärtat och bladens inre delar som är ätliga. Skockan måste kokas innan man ­sätter tänderna i den och den tar tid att äta. Dessutom är den kalorifattig, på så vis kan man verkligen kalla den för nyttig. Den håller dig sysselsatt länge utan att du faktiskt får i dig ­särskilt mycket alls, ­åtminstone inte kalorimässigt. På vitamin- och mineralsidan ser det bättre ut. Kronärts­kocks­hjärtat och bladens nedre tjockare del innehåller bland annat C-vitamin, kalium och folat. Med kokningen ­för­svinner förvisso en viss del av ­vita­minerna, men mineralerna ­kommer kroppen till del även efter kokning. Det pågår flera vetenskapliga ­tester där man närmare under­söker om ­extraktet från kronärt­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­skockan kan ha de läkande kraft­erna som våra förfäder tillskrev den.

Tips!

Godast blir kronärtskockan om du kokar den, äter den med en skvätt smält smör, lite salt och kanske ett stänk färskpressad citron.

Mia Sahl