En (r)immande god

När smakar julsnapsen bäst? Till julbordet naturligtvis, svarar den förnuftige. Hvergang, säger den törstige. Till uppesittarkvällen, menar jag.

För det är då, natten före julafton, som den stora friden infinner sig. Ungarna har somnat, släkten har ännu inte dykt upp och julskinkan är saftigt ljummen.

Alltså tager du dig en skinkmacka med gotlandssenap, häller upp ett glas öl och tar fram den lätt immiga julspriten. Och sätter igång med det du så länge skjutit upp – julklappsrimmandet. För med en (eller tre) snapsar innanför västen går det så mycket lättare.

Fast egentligen är det så att versen kom först, sedan kom spriten. Hör här hur den gamle romaren Martialis skaldade till en present redan 85 e.Kr:

När dina svällande bröst

den har pressat ihop till små duvor

blir det ett nöje för mig,

friheten ge dem tillbaks

Presenten var en bröstduk, dåtidens behå.

Inte var det mycket till rim han åstadkom, Martialis. Kanske var det så att slutrimmet dök upp först med brännvinet som ju inte fanns tillgängligt förrän på 1400-talet.
Julklappsrimmandet blir ju så mycket lättare med en snaps innanför västen

Spriten var ju som namnet anger just bränt vin. Men varför destillera det dyra vinet när man kunde bli på kanelen av råvaran?

Alltså användes brännvinet först till kruttillverkning och senare enbart som medicin för botande av snart sagt alla sjukdomar. Därför fick spriten namnet livets vatten – aqua vitae på latin, eau-de-vie på franska och uisce-beatha (whiskey) på gaeliska.

Det skulle dröja några hundra år innan konsten att destillera fram brännvin från säd blev var törstiger mans göromål. När sedan potatisen kom öppnades brännvinsslussarna helt.
Förlåt nödrimmen - men när man testar får man tyvärr inte svälja

Det är på 1800-talet som den kryddade spriten blev till en tradition på julbordet. Visserligen handlade kryddningen då mest om att dölja finkelsmaken med bittra örter. Men med tiden växte konsten att smaksätta julsprit, med kryddor som varierade mellan landskapen.

I dag är det på Systemet vi inhandlar vår kryddade snaps. Och i år finns det sex brännvinssorter med ordet jul på etiketten. Ett aningen glest startfält, varför jag har plockat med ytterligare sex snapsar som passar till ett traditionellt julbord.

Smaken och vilka rätter spriten passar bäst till har jag valt att beskriva på vers. Förlåt nödrimmen – men när man testar 12 brännvinssorter får man tyvärr inte svälja.

Göran Winbergh