Irlands tigerekonomi är färdig för museum

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-08

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Tusentals studenter, flera med tomtemössor, väntade i onsdags på den irländske finansministern.

”Inga fler lögner”, ”Åt helvete med studieavgifterna”, ”Till kamp mot den ruttna, korrupta regeringen”. Talkörer dundrade ut budskapen på banderollerna. Sinn Feíns gröna upprorsflagga samsades med den röda socialistiska.

Mitt emot studenterna, strax utanför parlamentsbyggnaden, pinglade bjällror som bars av medelålders kvinnor. De krävde stopp för avvecklingen av allmänna sjukhus.

Inne i parlamentet, med mäktiga träpaneler och mjuka blå mattor, kallade labours Joan Burton regeringens nya budget ”skamlig och cynisk”.

Finansminister Charlie McCreevy tog några korta steg från parlamentet till presskonferensen på hotell Buswell. Inte så illa, sa han om sin sönderkritiserade budget, men suckade över den kärva omvärlden, de svaga europeiska tillväxtsiffrorna och amerikansk osäkerhet. Bakom honom sprakade den öppna spisen. Julgranen blinkade i blått och James Joyce spejade misstänksamt från sitt porträtt.

Den ekonomiska krisen har nått EU:s praktelev. Under 90-talet flög de irländska tillväxtsiffrorna högt som i Syd-ostasien. En tigerekonomi i Europa. Arbetslösheten krympte till ett Göran Perssonskt vallöfte utan att folk behövde emigrera. Storbolag från hela världen sökte sig till ön med billig och fredlig arbetskraft och ytterst diskreta skattesatser.

Det gyllene keltiska decenniet är förbi. Fianna Fail-regeringen, med sina rötter i småborgerlighet och landsbygd, klipper mot det som kallas vanligt folk. Sänkta sociala förmåner, frysta anställningar i den offentliga sektorn, skatter på bankkort, höjda tv-licenser, 55 kronor för en ask cigaretter och sämre bostadsstöd. Bara ölen förblir heligt undantag. ”En budget som helt misslyckas med att skydda de mest utsatta i samhället”, sammanfattar Joanna McMinn från frontorganisationen mot fattigdom.

Senare på kvällen mötte jag Nigel T Monaghan, chef för ett av Dublins stora museer. Han berättade att Naturhistoriska museet planerade inköp av en tiger. Den keltiska tigern ska förevisas. Uppstoppad.

Trinity college, som lyser vitt över Dublins centrum, måste vara en av världens vackraste högskolor. Därifrån planeras numera en ny studentrevolt. Ungdomar från Kampanjen för fri utbildning berättar om regeringens omfattande nedskärningsplaner och beslut att höja årsavgifterna. 40 000 ska det kosta att studera.

– Vi ska blockera beslutet. Förena oss med fack och det civila samhället.

Högskolans gamla berömda elever, exempelvis Samuel Beckett, Jonathan Swift och Oscar Wilde, skulle säkert stödja kampen.

Kanske är Europa på väg att möta både hård facklig aktivism och växande, starka studentprotester. Samma dag som irländska ungdomar hånade sin regering, demonstrerade tiotusentals engelska studenter mot Tony Blair. Ytterst gäller motsättningarna ”top up fees”, en ny svindlande metod för att finansiera de ibland konkursfärdiga universiteten.

Den brittiske premiärministern vill, i princip, att studenterna vid de största och bästa universiteten ska betala en årsavgift på 225 000 kronor. Idén är formulerad av Blairs utbildningsrådgivare som heter Adonis men inte gör skäl för namnet.

”Ingen med någon sorts intelligens vill ha det systemet”, säger Robin Cook, ledaren för labours parlamentsgrupp. Det skulle undergräva vår legitimitet”, tillägger inrikesministern.

Finansminister Gordon Brown, ständig utmanare av Blair, kallar förslaget ”löjligt”. Möjligen den första allvarliga revolten mot Tony Blair, som nyligen knäckt brandmännens strejk genom att kalla in armén.

Det blir nog svårare att låta militären ta över universiteten.

Olle Svenning

Följ ämnen i artikeln