SL-höjningen mer än lite chipspåsar
Uppdaterad 2016-05-10 | Publicerad 2015-06-14
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I morgon ska landstinget i Stockholm avgöra ödet för SL-kortet. Alliansen är enig om att höja kostnaden för månadskortet med 100 kronor - från 790 till 890 kronor. De rödgröna är eniga om att det är ett urbota dumt förslag. Eftersom Alliansen inte har egen majoritet vilar deras hopp på ett stöd från SD - något de nu inte ser ut att få.
– Vi måste kunna hitta motsvarande pengar någon annanstans, sa SD:s Dan Kareliusson till SvD härom veckan.
Det är inte klokt att SD ska vara tungan på vågen i den här viktiga frågan.
Jag reser varje dag i kollektivtrafiken och för mig och min privatekonomi är en höjning av SL-kortet ett högst reellt problem. Sist priset höjdes, 2011, var det med 100 kronor som det moderata finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl kom att benämna som ”tre chipspåsar”. Just det uttalandet hamnade jag nyligen i en diskussion med min mor om, när det nu åter är på tapeten. Hon blev förbannad och utbrast:
– Men hur mycket chips tror folk att man äter?!
Bra fråga. För en familj med flera medlemmar, som den jag växte upp i, motsvarar inte en höjning på 100 kronor tre chipspåsar - det är väldigt mycket mer. För att använda att räkneexempel skulle det närmare bestämt kosta min familj 6 000 kronor mer varje år. Så mycket chips äter i alla fall inte vi.
Varje år står kollektivtrafiken i Sverige för omkring 1 400 miljoner resor. Kollektivtrafiken är nödvändig för att samhället ska fungera, speciellt i storstadsregionerna där systemet skulle braka ihop om alla plötsligt övergick till att köra bil.
I Stockholmsområdet har dessutom färre än en tredjedel av alla tjugoåringar körkort. Det är för dyrt, krångligt att ta och dessutom är staden byggd för en kollektivtrafikant - inte en bilist. Därför är det inte konstigt att nästan 800 000 människor dagligen reser med stadens kollektivtrafik. För många, liksom för mig, blir då ett SL-kort den enda möjligheten att röra sig i sin egen stad. I alla fall så länge vi har råd.
SL:s underskott på 750 miljoner kronor är dock ett problem. Men när trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons (M) säger att det inte finns en annan utväg än att höja priset så håller jag inte med. Det finns många andra utvägar, men ingen som Alliansen är särskilt intresserad av. Miljöpartiet föreslår exempelvis att ta intäkterna från trängselskatten och förre ministern Leif Pagrotsky (S) vill bland annat se en höjning av landstingsskatten.
Att öka priset på SL-kortet är i grund och botten en icke-progressiv skatt riktad mot de som nyttjar kollektivtrafiken - det vill säga de som tjänar allra minst. Vore det då inte mer solidariskt att i stället höja landstingsskatten för alla? För det är inte rätt att det ska hänga på ens inkomst att få ta del av något vi kallar kollektivt.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.
Nathalie Mark