Snart säger de öppet att vi är folkets fiender
Kritiker av de nya makthavarna ska tiga, annars "polariserar" de
Linus Bylund, Jimmie Åkessons mäktiga högra hand, har visserligen redan sagt det.
”Ni är och förblir denna nations fiender.” skrev han om Sveriges journalister redan 2016. Sedan ville han straffa dem i media som inte var opartiska i SD:s ögon.
Nu är det han som håller i trådarna. Och den nya högern tycker så här, att granskning av deras makt är illegitim. För vem har egentligen röstat fram Aftonbladet?
De är ju folkviljan.
När samme Linus Bylund i veckan pratade om "journalistrugby, att knuffa journalister" vet han mycket väl hur det tolkas av SD:s följare och troll – på nätet och utanför.
Donald Trump kallade återkommande journalister för "folkets fiender". Själva begreppet användes flitigt av Josef Stalin, Mao Zedong och de tyska nazisterna.
När Nikita Chrusjtjov, som efterträdde Stalin som Sovjetunionens härskare, skulle göra upp med sin företrädare vad det just begrepp som "folkets fiende" han angrep. Sen föll retoriken en smula i vanrykte.
Tills Donald Trump plockade upp det igen. Tillsammans med "skämt" om våld mot irriterande reportrar. På Trumps stormöten ledde han själv talkörer mot läktare där media stod.
Skuggorna från "journalistrugbyn" är långa. Hoten mot media i USA ökade av Trumps retorik. Reportrar fick ha livvakter.
The Committee to Protect Journalists, en organisation för pressfrihet i världen, varnade för att attackerna från Trump mot media satta en ny standard för angrepp på fria medier i länder som Turkiet, Etiopien och Venezuela.
Nu öppnar Sverigedemokraterna samma latrin här. Och deras nya vänner i de fina salongerna lyfter inte ett finger. Tvärt om.
”Fler politiker borde vara lite mer respektlösa mot journalister. ”Journalistrugby” är inte ett hot mot demokratin, det är ett nålstick mot en yrkesgrupp med uppblåst självbild” skrev Peter Wennblad, biträdande chef på Svenska Dagbladets ledarsida.
Jag har en prognos: det kommer att bli värre.
Högern har inga som helst planer på att ta ansvar. Sveriges nya regering kommer att göra precis som Trump. Och i denna spelbok ingår nu att beskylla vänstern för "polarisering" när den protesterar mot rasism och angrepp på journalister.
Det är ett slags tvärtomspråk.
Sannolikt är det bara en tidsfråga innan högerns spinndoktorer kallar granskning av regeringen eller av nya ministrar för "fejk news".
Efter Aktuellt i tisdags, där Willy Silberstein från Svenska kommittén mot antisemitism debatterade mot PM Nilsson från Dagens industri, krävde Björn Söder (SD) att ”Public service ska banne mig reformeras i grunden!”.
Kritiker till de nya makthavarna ska tiga, annars "polariserar" de.
Eftersom Björn Söder är kandidat till ny talman bör utspelet tas på största allvar. En "reform" av public service ligger med all säkerhet på bordet i de regeringsförhandlingar som just nu pågår.
De nya makthavarna förväntar sig självcensur av SVT:s redaktörer och att de kritiska rösterna ska bort. Annars...
Efter Donald Trumps valseger antog The Washington Post mottot Democracy Dies in Darkness. Demokrati dör i mörker.
Än så länge har utländsk media ingående rapporterat om Sverigedemokraternas naziströtter, partiets nya maktställning och genomgående kallat en spade för en spade.
I Sverige hör jag istället varianter på temat "men SD är inte här och kan försvara sig" eller "det där skulle inte SD hålla med om". Precis den självcensur partiet efterfrågar.
Inga andra makthavare behandlas så.
Men vi behöver inte böja oss.
Efter att Donald Trump svors in som president förtydligade nyhetsbyrån Reuters sin policy för granskning av USA:s administration. Chefredaktören Steve Adler skrev ett brev till medarbetarna med rubriken "Covering Trump the Reuters Way", att rapportera om Trump på Reuters vis.
Han konstaterade att Trump kallat journalister "de mest ohederliga människorna i världen" och att hans chefsstrateg beskrev media som "Oppositionspartiet".
Häng inte upp er på detta, var budskapet. Värna journalistikens arbetsmetoder och etik.
Reuters, skrev Steve Adler, rapporterar från över 100 länder. I många av dem är media inte välkomna eller under attack. Journalisterna möter censur, byråkratiska hinder och till och med fysiska hot. Men de rapporterar ändå.
Korrekt, opartiskt och i läsarnas intresse.
"Om en dörr för information stängs, öppna en annan. Ge upp om det makthavarna själva vill dela med sig av. Det var aldrig särskilt värdefullt ändå. Vår rapportering från Iran har varit enastående, och vi har praktiskt taget inga officiella ingångar. Det vi har är källor."
Jag tror att vi behöver börja ungefär där inför Sveriges nya regering. Om deras taltrattar fortsätter med retorik om journalistrugby och nationens fiender, vilket jag tror, är svaret precis det Reuters skrev.
Sluta säga "men SD är inte här och kan försvara sig" – våga vägra självcensur.
Och låt tvärtomspråket stanna i kommentarsfälten. Som klimataktivisten Greta Thunberg skrev:
"Att stå upp för alla människors lika värde är inte att hata eller att polarisera. Att stå upp mot dem som motarbetar alla människors lika värde är inte att hata eller polarisera."
Aftonbladet har funnits här sedan 1830, långt innan Sverige blev en demokrati. Vi har granskat ovilliga makthavare från Karl XIV Johans sängkammarregemente till riksdagsledamoten Jörgen Hellman (S) som kvitterade ut extra bidrag när han påstod sig bo i ett skjul utan toalett.
Att tiga är liksom inte svensk medias grej.
Högern verkar efter valet ha öppnat ett nytt uppslag i Donald Trumps spelbok – hånet av förlorarna, tvärtomspråket och kraven på att Svenska kommittén mot antisemitism ska tiga.
Men Ulf Kristersson verkar glömma en detalj.
Donald Trump satt bara en mandatperiod.