Britterna skrattar åt Tobleroneskandalen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Så den där skandalen med Mrs Sahlin, var alltså femton år sedan och handlade om blöjor och mjölkchoklad?” frågar en av mina brittiska bekanta.

– Ja.

Jag försöker förklara att det alltså fortfarande är en stor grej i Sverige, de där blöjorna och Tobleronen. Han skrattar torrt och med viss rätt.

Det brittiska parlamentet har de senaste veckorna skakats av den största korruptionsskandalen på decennier.

Tidningen Daily Telegraph har dundrat fram med avslöjande efter avslöjande om hur parlamentsledamöterna låtit skattebetalarna stå för privata utgifter.

Och det handlar inte om blöjor och Toblerone (även om ersättningskrav för blöjor förekommer).

Det handlar om hemmabiosystem, ombyggnad av privata tennisbanor, hundratals kilo gödsel, porrfilmer och stora mängder kakor.

Margaret Thatcher avslog på sin tid ett förslag om att parlamentsledamöternas löner skulle höjas. I stället skulle ersättningar för utgifter öka vilket underförstått var en blinkning om att ledamöterna skulle uppfatta detta som en löneförhöjning. Vilket de bevisligen har gjort.

Den konservative Douglas Hogg (och precis som Jon Stewart påpekat är detta alltså hans riktiga namn och inget som JK. Rowling har hittat på), har till exempel låtit skattebetalarna stå för städningen av vallgraven runt hans slott.

Något som visade sig vara politiskt omöjligt till och med i Storbritannien. Hogg (som alltså är en helt vanlig mugglare) har meddelat att han inte ställer upp för omval.

Å andra sidan fastnar alla uppenbara skämt om att England fått sitt eget Watergate snabbt i halsen.

Storbritannien håller regional- och europaparlamentsval den fjärde juni och fusket med kostnadsersättningar berör Labour och oppositionen lika mycket.

Med stor sannolikhet kommer väljarna därför att ta ut sin ilska genom att rösta på partier som i dag står utanför parlamentet.

Det rasistiska BNP (Britisk Nationalist Party) kan gå fram stort och Storbritannien därmed skicka en fascist till Bryssel. Enligt The New Statesman står hoppet till att missnöjesrösterna i stället ska gå till UK Independence Party. Ett parti som inte är fullblodsfascister, utan enbart vad de Konservativas ledare David Cameron har beskrivit som ”knäppgökar, dårar och smygrasister.”

Bortsett från årets val är det dessutom oklart hur Labour ska kunna bedriva valrörelse 2010. Partiets aktivister är måttligt sugna på att engagera sig för ledamöter som missbrukat sin ställning och utan gräsrötter blir projektet att behålla Gordon Brown på Downing Street om möjligt ännu svårare.

Förhoppningen står till att de reformer av parlamentet som annonserats ska mildra ilskan och att debatten åter ska börja handla om ekonomin.

Fast innan europaparlementsvalet nästa vecka kommer detta inte ske. Där tycks de etablerade partierna ha grävt sin egen grav.

Förlåt vallgrav.