Almedalsveckan blir ett mått på alliansens framtid

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

7 JULI 2008. Folkpartiledaren Jan Björklund inledde i går årets Almedalsvecka. En premiär i flera avseenden. Björklund är inte bara först i talarstolen på Gotland, det är dessutom hans första partivecka som ledare för landets liberaler. Och som om inte det skulle vara nog, det blev också Björklunds uppdrag att inleda den återanvändning av ”alliansen” som de borgerliga partistrategerna tänkt sig ska prägla årets vecka i Visby.

Tanken på en återlansering är inte svår att förstå. Trots målet att visa upp enighet och regeringsduglighet har det funnits gott om tecken på interna slitningar i regeringen det senaste året.

Signal till ”fria kriget”

Det är mindre än ett år sedan det moderata inbördeskriget om försvaret kulminerade med Mikael Odenbergs dramatiska avgång. Det blev signalen till partiets reservofficersfalang att starta ”fria kriget” mot Sten Tolgfors och finansministerns instruktioner.

Riksdagens dramatiska behandling av FRA-lagen stärkte knappast föreställningen om regeringsduglighet. Att vanligen godmodiga statsråd och partiföreträdare dessutom framstod som politiska råskinn bidrog inte heller till bilden av harmoni.

Utspel avfärdades

Näringsminister Maud Olofsson har signalerat att centern tänker driva kravet på sänkta arbetsgivaravgifter, och miljöminister Andreas Carlgren vill ha pengar till stora järnvägssatsningar. Båda utspelen avfärdades av stats- och finansministern.

Kristdemokraterna brottas offentligt med frågan om könsneutrala äktenskap, och med det missnöje partiets kärntrupper känner inför regeringsmaktens realiteter.

Björklunds eget folkparti har bidragit med spektakulära solonummer. Gårdagens skatteutspel från Björklund blev bara ytterligare ett i raden.

I vintras hoppade partiet av den gemensamma linjen i den parlamentariska klimatberedningen, på frågan om en utbyggnad av kärnkraften. Sedan dess har partiet också spräckt enigheten i försvarsfrågan, på kravet om ett svenskt Natomedlemskap.

I båda fallen handlar det om politiska områden som allianspartierna aktivt förde från dagordningen inför valet, och som de borgerliga valstrategerna knappast vill ha på bordet inför nästa val. Kärnkraftsutbyggnad och Natomedlemskap vinner inga marginalväljare åt alliansen.

Har alliansen styrfart?

Med två år kvar av mandatperioden, och farligt låga opinionssiffror för flera partier, kan regeringsalliansen möjligen kosta på sig att låta medlemmarna profilera sig. Men om dagens soloprestationer klingar av utan att sätta spår i den gemensamma politiken lär de inte bidra till förtroendet för regeringspartierna.

Om bilden av en samlad borgerlighet ska fungera också i nästa valrörelse måste den lanseras nu. Det kräver framför allt en ekonomisk politik för de sämre tider som nu tycks vara på väg, inte harmlösa fototillfällen. Årets politikervecka blir ett mått på om ”alliansen” fortfarande kommer att ha styrfart de närmaste två åren.

IP