Någon måste skaka liv i Magdalena Andersson

Ribban får inte vara så här låg

Valaffisch med socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson och partisekreterare Tobias Baudin.

Låt oss säga det direkt. Interna arbetsgrupper i politiska partier levererar sällan de mest spännande tolkningarna av det egna valresultatet. Det blir mycket undanflykter och självberöm. Lite som att se en partisekreterare för Liberalerna förklara opinionssiffror.

"Vi nådde inte ut".

Förväntningarna på den rapport som socialdemokraternas valanalysgrupp idag lämnade till partistyrelsen var med andra ord inte så höga. Ändå blir man lite bekymrad.

Socialdemokraterna vill beskriva valet som en seger, ett trendbrott. Partiet gick ju framåt, låt vara från rekordlåga nivåer. Valet 2018 var Socialdemokraternas sämsta på över 100 år. 2022 är det näst sämsta. Och framför allt blev resultatet den mest högerinriktade regering Sverige haft i modern tid.

Ribban ligger lågt

Betraktar man det som en seger ligger ribban verkligen lågt.

Rapporten går igenom siffrorna och konstaterar sådant många sagt tidigare, som att könsskillnaderna i svensk politik idag är rekordhöga. Man noterar också att både valdeltagandet och stödet för socialdemokraterna föll i det som brukar kallas utsatta områden.

Varför har man svårare att svara på. Att vardagen är full av problem och att politiken inte kunnat ändra på det är förstås en orsak.

Vi kan bidra med ytterligare ett förslag. Oavsett vad Magdalena Andersson och Anders Ygeman egentligen menade tolkades flera utspel som att de såg förorterna och dess invånare som ett stort problem. Då är det kanske inte så konstigt om många väljare inte känner sig välkomna.

Det handlar om framtiden

Historia är dock en sak, framtiden en annan. Gruppen menar att Socialdemokraterna på bredd front måste arbeta fram svaren på grundläggande systemfrågor. Energin skulle kunna vara en sådan, vården och välfärden en annan. Bland annat behöver partiet bli tydligare i kraven på gränser för privata vinster i välfärdsverksamhet.

Problemet är bara att breda anslag där alla ska vara med sällan landar i något genomförbart. Svar på gamla enkäter och rådslag fyller redan magasinen på Sveavägen 68.

Dessutom måste vi fråga oss vart ekonomin tog vägen. Landet befinner sig mitt i en inflationsvåg och på väg mot en lågkonjunktur. Klyftorna har inte varit större på 50 år. Arbetslösheten, som redan är hög, riskerar att bli ännu högre. Samtidigt råder det en grundläggande brist på kompetens på nästan alla delar av arbetsmarknaden.

Trovärdiga idéer

En socialdemokrati kan inte bara säga "full sysselsättning" eller "ökad jämlikhet". Man behöver också trovärdiga idéer om hur det ska åstadkommas.

Det finns exempel, om än inte så många, när socialdemokraterna i opposition verkligen förberett riktig politik. Men det kräver en riktning och prioriteringar. Färre kommunikatörer och fler utredare helt enkelt.

Det är svårt att läsa in det i den socialdemokratiska analysgruppens rekommendationer.

Dessutom rundar man det som ändå varit svensk politiks ömma punkt ända sedan 2010, alltså regeringsfrågan.

Liknar ingen annan

Valet i höstas avslutade en mandatperiod som inte liknade någon annan. En budget dikterad av oppositionen. En statsminister som avsattes av riksdagen, men som sedan kom tillbaka för att avgå igen. En ny statsminister som fick föreslås två gånger eftersom delar av regeringsunderlaget hoppade av precis utanför talmannens dörr.

Någon skulle säga att Socialdemokraterna mellan 2018 och 2022 frestade hårt på partiets hårda kärna, förmågan att regera.

Vid sidan av de konkreta politiska förslagen kommer väljarna att fråga efter ett fungerande regeringsalternativ till Ulf Kristersson 2026. Det borde vara en av de mest uppenbara slutsatserna efter höstens val.