Sossarna har inte ens vett att bli förbannade
Att lita på högerns uselhet är ingen strategi
Socialdemokraterna har presenterat sin valanalys. Partisekreterare Tobias Baudin sken som en sol och rabblade talepunkter. Det gick bra för partiet, man ökade något litet från historiens sämsta valresultat.
Men bakom alla leenden på den socialdemokratiska pressträffen ekar ett tomrum: Partiets brist på attraktiv politik.
Den viktigaste uppgiften S hade i valet var att besegra ett djupt högerkonservativt block. Det misslyckades.
Trots att väljarnas viktigaste frågor var sjukvård och skola kunde högern styra debatten att handla om kriminalitet och energipriser. Båda dessa högerns vinnarfrågor synas nu brutalt av väljarna.
De löften som gavs var trams. Sist jag kollade på Coop kostade Lithells falukorv 46.95. Någon Bush-effekt synes ej. Kejsaren var naken.
Ändå är det ett annat talesätt som fastnar i mitt huvud när jag lyssnar på S-analysen. Operationen lyckades men patienten dog.
Valnederlaget beskrivs av Socialdemokraterna lika kliniskt som en börskurva av en finanshaj.
Samhällsdjupen, där det verkliga livet levs och där klasskampen sker, finns inte med i analysen.
S är inte längre ett parti som vredgas. Man bara gonar sig, kluckar, som om högerregeringens tillfälliga oppositionskris var hela verkligheten.
Sossarna hånar med rätta borgarnas löfteshaveri. Men sanningen är att dagens samhällsproblem inte löstes av förra S-regeringen heller.
Fortfarande står vi mitt i en djup kris för välfärden, ojämlikheten och integrationen. Skolbespisningar i landet larmar om barn och tonåringar som kommer utsvultna på måndagsmorgonen och börjar äta upp sig på torsdagen inför helgens hungerperiod.
Den moderna barnsvälten, som existerar parallellt med att mångmiljardärer får hundratusentals kronor i hemliga elstöd för sina herrgårdar, vittnar om samhällsklyftor som borde driva ut arbetarrörelsen på torgen.
Socialdemokratiska politiker borde lägga skarpa förslag hur barnfamiljerna ska hjälpas: Gratis frukost och mellanmål till alla barn? Höjda barnbidrag! Inga barn ska svälta.
Eller ta underbetyget som IVO ställde ut kring landets sjukvård. Läkartidningens rubrik sammanfattade budskapet som gällde samtliga granskade sjukhus: ”Oacceptabel lägstanivå.”
Inte heller om detta ett genomtänkt ord från Magdalena Anderssons parti.
Frånvaron av samhällskritik, klasskänsla, visioner och konkreta förslag är slående. Möjligheterna för en knivskarp opposition att inte bara hacka på en slagrörd regering, utan också flytta samhällsdebatten åt vänster med konkreta och populära förslag, är oändliga.
Men det senare kräver hårt arbete. Man kan inte sitta som en fet katt och låta borgarna göra jobbet.
Att lita på högerns uselhet är ingen strategi. I bästa fall är det en snuttefilt.