Låt inte valanalysen likna en strutsfarm
Nu måste S fatta att missnöjet är på riktigt
Man får vara snabb med ratten och sakta ner i tid. Att åka bil på landsbygdsvägar under våren är lite som att spela dataspel. Man knycker ratten snabbt fram och tillbaka för att väja för alla potthål som ligger på rad och diametralt, vissa är små medan andra har hunnit växa sig till stora gropar.
De flesta hål har dykt upp efter vintern när tjälen har släppt. Har man tur tar Trafikverket hand om dem tids nog. På andra håll är det aktiva vägföreningar ute i byarna som täpper igen hålen med packat grus eller asfalterar själva så att vägen är körbar till sommaren. Många gånger händer ingenting alls. Att ratta bilen som om det vore Mariokart blir en del av vardagen.
Allt handlar naturligtvis om var vägen är belägen. Eller för att använda ett mer akademiskt uttryck: är vägen i centrum eller periferi?
Den uppdelning vi kommit att kalla klyftan mellan stad och land.
Just nu sitter svensk socialdemokrati och funderar på vad som hände det här valet. Vissa är glada över framgången. S har ökat i större delen av landet och särskilt i städerna, där de svårflirtade storstadsborna som ofta röstar höger bor.
Parollen var "en satsning på hela landet". Problemet var att den grafiska bilden som visades hade kapat en tredjedel av Sverige
Andra vet att siffrorna är förrädiska. Det man har hämtat hem i form av fler röster kom från närsläktade partier inom samma block. Trenden att tappa väljare till Sverigedemokraterna har däremot bara vuxit de senaste valen, trots att SD gång på gång själva visar att snacket om rasism inte bara handlar om partiets historia.
Jag minns när en infrastrukturminister skulle hålla presskonferens i Åre för att presentera S-regeringens senaste satsning på järnväg. Parollen var "en satsning på hela landet". Problemet var att den grafiska bilden som visades hade kapat en tredjedel av Sverige, Norrland var helt enkelt borta från kartan. Där fanns ju inga satsningar.
Vi var många journalister från lokalmedia som fnissade på den presskonferensen.
Problemet var att regeringsfolket inte såg ironin.
När väghastigheten sedan behövs sänkas i flera kommuner för att vägarna är i så dåligt skick, ja då blir det ramaskri. Ett fullständigt rimligt ramaskri.
Samma ironi dyker upp varje år då budgeten sätts. Inte sällan har Trafikverket ansökt om en viss summa för att överhuvudtaget bevara nuvarande standard på vägarna i ett visst län, annars riskerar vägarna att bli i så dåligt skick att de blir farliga. När sedan regeringsbudgeten visar en betydligt lägre summa, som dessutom marknadsförs som en "satsning", då uppstår ett fullt befogat missnöje.
När väghastigheten sedan behövs sänkas i flera kommuner för att vägarna är i så dåligt skick, ja då blir det ramaskri. Ett fullständigt rimligt ramaskri.
Vägar och järnväg är två av många exempel där människor är missnöjda över att pengarna aldrig tycks räcka till det som är deras vardag, det som är centrum i deras liv.
Valet står hos S nu. Ska vi få ytterligare en valanalys som liknar en strutsfarm eller gå till botten med problemet?