Beyoncé varslar om ekonomisk oro

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Beyoncé var i Sverige i veckan och som resten av Globen skakade jag på rumpan i takt med det regelbundna dunket i världshiten ”Single ladies”. Jag borde förstås ha oroat mig över aktiemarknaden i stället.

Det finns ett samband mellan börsgolv och dansgolv. Skakar marknaden oregelbundet, skakar vi rumpa regelbundet. I alla fall enligt Phil Maymin, professor i finansmarknader och risktagande vid New York University.

Maymin har i studien ”Music and the market: Song and stock volatility” funnit ett samband mellan förutsägbara takter och oförutsägbara tider. Desto lägre taktvariation på Billboard-listans singlar, desto vildare svänger de amerikanska finansmarknaderna.

Med andra ord: Om låtarna på radio får dig att nicka med huvudet som en metronom, då ser det mörkt ut för dina pensionspengar. När Beatles däremot sjöng om ”Revolution” 1968 kunde man tryggt krypa upp i soffan i vetskap om att: ”you know it’s gonna be all right”. I alla fall för den egna aktieportföljen.

Historiens mest regelbundna hits (som A-Has ”Take on me”) slog till i tider av ekonomiska problem. Musik där takten förändras (Alicia Keyes, Barbra Streisand, Alice Cooper) klättrar däremot på listorna hand i hand med högkonjukturen. Om någon fortfarande tvivlar på att kapitalet är tillvarons bestämmande faktor, då är det bara att läsa Maymins studie.

Jag slänger ner ”Music and the market: Song and stock volatility” i knät på Martin Aagård på Aftonbladet Kultur. Aagård kikar ner bland graferna:

–?Så, vita män med gitarr är bra för ekonomin?

–?Typ.

–?Och musik man kan dansa till är dåligt?

–?Ja.

Aagård ser skeptisk ut.

Fast i höstas hoppade vi onekligen upp och ner till låtar som just Beyoncés ”Single ladies” och Lady Gagas ”Just dance” samtidigt som tillgångar motsvarande G7-ländernas samlade BNP raderade ut sig själva. Jag ringer upp Eric Schüldt, DJ och programledare i P1. Schüldt tror spontant att det har mer att göra med teknik än ekonomi:

–?I?dag görs den mesta poplistemusiken med trummaskin och trummaskinen marscherar alltid fram som en armé.

Å andra sidan kan ju vår förkärlek för just trummaskiner ha något med de ekonomiska tiderna att göra, funderar han. Är ekonomin tillräckligt spännande vill vi kanske inte ha alltför komplexa rytmer.

Kjell Olof Feldt sa en gång angående den svenska borgerlighetens förmåga att alltid komma till makten lagom till ekonomisk kollaps att: ”varför ska man rösta på en regering som jämt tycks ha otur”.

Säga vad man vill, men det är ett uttalande som får perspektiv av Philip Maymins forskning. Nog för att han inte säger något om åt vilket håll sambandet går:

Det är trots allt väldigt oroväckande att Fredrik Reinfeldts favoritlåt är ”Alive” med Da Buzz.