Ebba Busch kan vara listigare än en slarver
Värnar helt enkelt banker, elbolag och matjättar före din plånbok
Ungefär hälften av hyresvärdarna tänker behålla elstödet själva. Hyresgästerna blir utan.
Det avslöjade i veckan Hem & Hyra efter en enkät till 255 bostadsbolag.
– Många fastighetsägare planerar att inte slussa vidare pengarna till hyresgästerna. De har olika motiv för det, men det här är i grunden ett stöd som är konstruerat för att rädda hushåll och företag från elkrisen, att vissa fastighetsägare då lägger pengarna i egen ficka är sanslöst, säger Martin Hofverberg, chefsekonom på Hyresgästföreningen.
Men det är inte olagligt, stödet låter den som står på abonnemanget få pengarna, inte den som betalar.
Och energiminister Ebba Busch visste naturligtvis att just så här skulle det bli.
I Dagens Nyheter avslöjades samtidigt att taket för elbolagens övervinster är rejält försenat, till 1 mars.
EU:s energiministrar beslutade 30 september förra året om en förordning, alltså en tvingande lag, som slår fast att elproducenternas övervinster ska gå tillbaka till skattebetalarna. Det gäller exempelvis kärnkraftsbolag eller vindkraft som inte använder dyra fossila bränslen men ändå får jättevinster på grund av elpriset.
EU-förordningen började gälla 6 oktober förra året men regeringen har alltså inte infört den. Mellan 3 och 10 miljarder kan skattebetalarna förlora på detta, enligt DN.
Ebba Busch försvarar sig på Twitter med att det bara handlar om 600 miljoner som slarvats bort på detta sätt, men jämför man med andra länder framstår det som osannolikt.
Jag tror det finns ett ledord här som sällan nämns öppet i debatten. Det ordet är ”vinstmarginal”.
I Nederländerna ligger intäkterna på 20 miljarder, i Finland på 15 miljarder. Det svenska taket för övervinster förväntas som jämförelse ge skattebetalarna 150 miljoner. Varför valde inte Sverige samma system som Finland?
Svaret från regeringskansliets spindoktorer har i veckan varit att blanda bort korten, frisera siffror och angripa DN:s journalister. Taktiken påminner starkt om hur Donald Trump i fyra år hanterade alla avslöjanden om inkompetens eller oegentligheter i Vita huset. Alla mediala granskningar beskrevs som ”fejkade nyheter”.
Tror Ulf Kristersson att Rosenbad är Ovala rummet?
Frågan dröjer sig kvar. Hur kan alla andra EU-länder ha lyckats införa ett tak för elproducenternas övervinster men inte Sverige? Riktigt så inkompetenta brukar vi faktiskt inte vara?
Ett ytterligare exempel i veckan är matpriserna. Riksbankschefen Erik Thedéen gick ut och uppmanade hushållen att köpa billigare semlor för att sänka inflationen.
– Att de inte accepterar de högsta priserna utan går till dem som erbjuder lägre priser. Då får vi ju en process i till exempel livsmedelshandeln som kommer dämpa de där smör- eller semmelpriserna, sa han till reportrar efter ett tal på Grand Hôtel i Stockholm.
Köpa billigare semlor?
Om de inte har bröd, varför äter de inte bakelser?
Låter misstänkt bekant.
Riksbanken har hittills höjt styrräntan rejält, senast i måndags. Boräntorna är den enskilda kostnad som stigit mest senaste året, hela 87 procent för bostadsrätter och 77 procent för villaägare. Och fortsätter det så här kan boräntorna snart hamna över 5 procent. Då är det sannolikt kört för många familjer.
En viktig drivkraft för inflationen är naturligtvis de skenande matpriserna, det har Erik Thedéen rätt i.
Mjölk har ökat med 38 procent.
Smör med 41 procent.
Kaffe med 33 procent.
Och bananer med 24 procent.
Det är tre decennier sedan inflationen låg på sådana här nivåer. Samtidigt finns det ett mönster i vilka regeringen väljer att hjälpa. Och jag tror det finns ett ledord här som sällan nämns öppet i debatten.
Det ordet är ”vinstmarginal”.
Ta elstödet som exempel. Varför valde Ebba Busch en modell för elstöd som säkrar hyresvärdarnas vinstmarginaler men inte når de hyresgäster som faktiskt betalar för elen?
Och varför valde Ebba Busch att skjuta upp taket för övervinster hos elproducenterna till mars då priserna ändå gått ner? Våra pengar går nu rakt ner i elbolagens fickor utan att de haft högre kostnader.
Jag har en gissning. När lagförslaget om tak för övervinster lades fram 12 december bad regeringen i remissrundan om yttranden från sex energibolag och fyra branschorganisationer inom energisektorn. Inga representanter för elkonsumenterna tillfrågades.
Det säger oerhört mycket om vems intressen regering ville ta tillvara. Elbolagens vinstmarginaler var viktigare än din plånbok.
Samma sak gäller bankerna. Att riksbanken höjt styrräntan betyder inte att bankerna ska få vältra över hela kostnaden på låntagarna.
Regeringen kan enkelt låta helstatliga SBAB sänka sina räntor till ett minimum och därmed förbättra konkurrensen mellan bankerna. Följden skulle direkt bli lägre boräntor och mindre vinstmarginal för storbankerna. Och återigen, vems intressen värnar regeringen?
Inte dina.
Även matpriserna kan pressas. Erik Thedéen kunde ju, förutom priset på semlor, ha kunnat kommenterat hur matjättar som ICA, Coop och Axfood nu vältrar över kostnadsökningarna på konsumenterna för att hålla uppe sina redan höga – du gissade det – vinstmarginaler.
Dessa tre jättar har 85 procent av marknaden. Det kallas oligopol och betyder att dålig konkurens ger högre priser för konsumenterna och högre vinstmarginaler för ägarna. Något intresse för att splittra upp matjättarna eller på annat sätt förbättra konkurrensen har inte synts till.
Är allt detta en slump?
Det verkar osannolikt. Regeringens politik räddar just nu vinstmarginalerna hos hyresvärdar, elbolag, banker och matjättar samtidigt som vanliga hushåll är på väg mot privatekonomisk katastrof.
Kanske handlar allt detta inte bara om slarv och inkompetens, trots allt. Tänk om det handlar om värderingar?