Dessa satans mördare borde inte få hålla på
I Butja såg vi hur ett krig mot Sverige skulle se ut
Ett år har gått sedan vi vaknade upp till Rysslands attack på Ukraina.
I början var nyheterna förvirrade. Putins krigsmaskin regnade död och förintelse över Ukraina från norr, öster och söder. Pansarbrigader rullade över gränserna och från Kievs flygplats rapporterades luftlandsättningar.
Det tunga mullret från artilleri, flygvapen och vinande kryssningsrobotar fyllde sociala medier från tusentals vanliga människor i Ukraina. Via telefoner och läsplattor kunde vi alla se vad som hände, när det hände, underifrån.
Europa som vi kände det var under attack.
Experter gav Ukrainas väpnade styrkor några dagar, eller kanske veckor.
De döda i Butja
Tre dagar senare, motsvarande nu på måndag, nådde de första ryska trupperna till Butja. En dryg månad varade ockupationen och när trupper från Ukraina återvände i april upptäcktes att de ryska trupperna mördat mängder av civila.
Vissa lik hade de låtit ligga kvar på gatorna, ibland bakbundna. Andra hittades i sina hus eller i brunnar och improviserade massgravar. Riktigt hur många som mördades kan vi ännu inte vara säkra på.
Men en sak vet vi: det är så här Ryssland för krig.
Inte sista kapitlet
Nu är det Ukrainska städers tur att malas ner av urskillningslösa attacker, av artilleri och stridsflyg mot civila mål.
Minns bilderna från Groznyj i Tjetjenien eller Aleppo i Syrien, berättelserna om ryska massmord, tortyr och massvåldtäkter. Det vi ser i Ukraina är inget nytt.
Så, varför får dessa satans mördare hålla på?
Som Olof Palme uttryckte saken om en annan fascistisk regim, Francisco Francos Spanien.
Hålla ut
Svaret är tyvärr att motkrafterna hittills har varit för svaga och viljelösa. Väst har låtit det ske, genom passivitet och naivitet.
Hade Vladimir Putin mött tillräckligt motstånd när han invaderade Georgien 2008 eller Ukraina 2014 så skulle vi sannolikt ha sluppit Butja.
Genom att Putin invaderade Ukraina har risken för krig ökat även i vårt närområde samtidigt som den europeiska säkerhetsordning vi haft sedan 1970-talet brutit samman.
Om Nato
I april förra året bytte därför Aftonbladets ledarsida åsikt om Nato. Den ryska krigföringen och retoriken har sedan visat att det var en riktig analys.
Det som hände i Butja ska aldrig få hända i Sverige. Inte nu – och inte i framtiden. Den säkerheten måste vi i fortsättningen bygga tillsammans med andra.
Den tydliga läxan är att Sverige, Europa och övriga väst nu måste fortsätta att hålla ut och fortsätta förse Ukraina med de vapen, den logistik och de underrättelser som gör det möjligt att besegra Ryssland på slagfältet.
Fler stridsvagnar
I går öppnade försvarsminister Pål Jonsson (M) för att även Sverige ska bidra med stridsvagnar till Ukraina, som ett komplement till det omfattande stöd som redan ges.
– Vi är öppna för det och vi för en nära dialog med framförallt Tyskland om det, säger han, till TT.
Det handlar i så fall om det som på svenska heter Stridsvagn 122, en variant av den tyska Leopardstridvagnen som flera andra västländer nu skickar.
Det vore i så fall ett viktigt bidrag till Ukraina för att bryta dödläget vid fronten mot Ryssland. Lagom till årsdagen av Putins tredagarskrig.