Hatbrotten sker mitt i vardagen

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-28

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Hatbrotten hotar hbt-personers frihet och säkerhet. De tvingas
leva med risken för hot, våld och trakasserier

”Marching for those who can’t” visar sitt stöd för de människor världen över som förbjuds att samlas i Prideparader. Gruppen kunde lika gärna tala för dem som tystats av hatbrott.

28 Juli 2008. På lördag drar Prideparaden genom Stockholms innerstad. Den glittrande folkfesten är en manifestation för grundläggande mänskliga rättigheter. Förra året vann gruppen ”Marching for those who can’t” priset bäst-i-parad. Med igentejpade munnar visade gruppen sitt stöd för de människor världen över som förbjuds att samlas i prideparader.

”Marching for those who can’t” kunde lika gärna tala för dem som tystats av hatbrott. Antalet polisanmälda hatbrott har ökat med 17 procent på tre år, visar ny statistik från Brottsförebyggande rådet. Det är de främlingsfientliga och homofobiska hatbrotten som ökat.

Ville förnedra offren

En 35-årig man stämde träff med homosexuella män på nätet. Han rånade och knivskar dem. En av männen mördade han, en annan torterade han svårt. I förra veckan dömdes mannen till livstids fängelse. Tingsrätten konstaterar att mannen ville förnedra offren på grund av deras sexuella läggning. Han gjorde sig skyldig till hatbrott.

Hatbrottsjour

Redan 2006 dömdes 35-åringen för att ha rånat en homosexuell man. Då fanns hatbrottsmotivet inte med i utredningen. Att mannen nu döms för hatbrott beror inte minst på Stockholmspolisens hatbrottsjour, som varit med ända sedan de första förhören. 35-åringens mejltrafik har kartlagts. Han har haft kontakt med många män.

”I och med att vi arbetar utifrån teorin att det finns ett hatbrottsmotiv, så blir det lättare att upptäcka

seriebrottslighet. Hade det funnits med för två år sedan hade kanske den här mannen kunnat stoppas tidigare”, säger Mikael Ekman, hatbrottsjourens chef, till Svenska Dagbladet.

Hatbrottsjouren bedrivs som ett projekt till september 2008. Ulf Göranzon, presstalesman hos länspolismästare Carin Götblad, skriver i ett mejl att ”verksamheten skall fortsätta men att man skall titta på formerna för den fortsatta verksamheten”. Det gäller att ”på effektivaste sätt ringa in hela länet”.

Hatbrottsjouren i Stockholm måste självklart vara kvar och förstärkas. Jourer borde finnas i hela landet.

Olaga hot och ofredande är de vanligaste hatbrotten, följt av våldsbrott och ärekränkning. Var fjärde homofobiskt hatbrott är våldsamt, från ringa misshandel till dödligt våld.

Vågar inte gå till skolan

Det är lätt att se snaggade högerextremister framför sig. Så enkelt är det inte. Många hatbrott sker i vardagen, på jobbet och i skolan. Över hälften av gärningsmännen är under 20 år, visar kriminologen Eva Tiby. I skolorna handlar det oftast om mobbning eller trakasserier som pågår under lång tid: ”Äckliga lebba!” ”Bögjävel!”

De utsatta barnen lider och är rädda. Ofta vågar de inte alls gå till skolan.

Hatbrotten hotar hbt-personers frihet och säkerhet. De tvingas leva med risken för hot, våld och trakasserier. Tänk på det, ni som avfärdar Prideparaden som ett jippo. Så sent som 2003 angreps paraden av högerextremister. En man misshandlades svårt.

ÅP

Följ ämnen i artikeln