Åkessons strumpbyte fräschade inte upp SD
Det här är bruksanvisningen till trollfabriken
Joakim Wallerstein är upprörd. TV4:s reporter har just sagt upp sig efter fem månader på Sverigedemokraternas trollfabrik, och partiets kommunikationschef börjar ana oråd.
”Vi är väldigt aggressiva när det kommer till att slå tillbaka mot de som jävlas med oss”, klargör han.
När han konfronteras med citatet rättar han till slipsen och frammanar sitt inre pr-proffs:
”Det är inte hot, det är konsumentupplysning”.
Wallerstein sticker ut bland SD-topparna. Han tillbringade inte sin ungdom i ett skinnskallegäng, utan som pr-proffs i modebranschen. Där arbetade han bland annat hos Happy Socks, som specialiserat sig på färgglada strumpor.
För drygt tio år sedan fick han jobb hos Sverigedemokraterna, med uppgiften att leda partiets digitala kampanjer.
Redan från början såg han en stor potential i de anonyma nätanvändare som stöttade partiet på Flashback och Twitter.
”De behöver inte vara så offentliga med sina sympatier för oss”, förklarade han för pr-tidningen Resumé 2013.
Snart befordrades Wallerstein till chef för partiets kommunikation. Under hans ledning uppdaterades SD:s mossiga framtoning till något som mer liknade en produkt från en fräsig reklambyrå. Ut med vikingarock, in med Instagramstories.
Till slut började självaste Jimmie Åkesson byta skepnad.
På omslaget till självbiografin Satis polito från 2013 hade SD-ledaren bytt kängorna mot polkarandiga strumpor. De satt kvar på fötterna när partiets valaffischer presenterades ett år senare.
När Åkesson gästade Skavlan ett halvår senare var förvandlingen fullbordad: han såg ut som en av Wallersteins pr-polare. I glipan mellan byxben och skor skymtade ännu ett par färggranna strumpor.
Förändringen gav SD en skjuts in i den borgerliga värmen – hela vägen in på Tidö slott.
Men trots partiets glättiga fasadrenovering behövde de fortfarande trollen. De hjälpte till att fylla partiets kanaler med engagemang. Först blev de störst på Facebook, sedan tog de över Twitter. Med lanseringen av kanalen Riks 2020 skulle Youtube bli nästa erövring.
Baksidan av partiets nätkampanjer var SD-sympatisörernas allt mer hatiska beteende online. När Wallerstein fick frågan om vilket ansvar han själv hade så försvarade han sig. Partiet hade inte hade råd att anställa folk som rensade bland de många hatiska kommentarerna i partiets kanaler.
Nu vet vi vad alla pengar gick till: att ge samma näthatare en månadslön.
Och för att leda en trollfabrik var Joakim Wallerstein perfekt. Pr-proffset hade inte bara fått Jimmie Åkesson att byta strumpor. Han hade också ägnat de senaste åren åt att lära sig hur den ideala SD-sympatisören uttrycker sig online:
“Han kommer inte väga sina ord på någon guldvåg, han har kanske aldrig någonsin varit en duktig skribent. Han kommer använda mycket versaler och utropstecken och tycka att det är någons fel.”
Det låter misstänkt likt en bruksanvisning från trollfabriken.