Finansmarknadens vår är något relativt
Dagens Industri informerade i veckan om att kapitalmarknaden tydligen har drabbats av ”vårkänslor”. Skeptisk till påståendet gick jag genast in på vad som i höstas var min favaoritblogg: ”The brokers with hands on their faces blog”.
Den innehåller precis vad titeln antyder: Varje dag publiceras den bästa aktuella bilden av en aktiemäklare med handen över ansiktet, ögonen på börskursen och ett uttryck någonstans mellan vånda och panikattack. Under hösten var denna blogg det snabbaste sättet att läsa av läget i ekonomin: det finns många nyanser av allt-går-åt-helvete.
Emellertid verkar Dagens Industri ha haft en poäng gällande vårkänslorna.
När jag i går besökte min gamla älsklingsblog visade den sig inte vara uppdaterad sedan månadsskiftet, uppenbarligen har mäklarna åtminstone flyttat handen från ansiktet och börjat titta börskurserna i ögonen.
Huruvida det kan kallas vårkänslor: allt är relativt.
Enligt IMF:s beräkningar kommer antalet arbetslösa i OECD-länderna att öka med åtta miljoner och i utvecklingsländerna skattar International Labour Organization att ytterligare 100 miljoner människor kommer pressas ner i fattigdom som en konsekvens av krisen.
Ekonomin kraschade som bekant likt en elefant i en gräddtårta. Ingen kunde se den flyga genom luften i slow-motion, allra minst Anders Borg som för ett år sedan avfärdade Tomas Östros i riksdagen med att ”den enda som delar bedömningen att Sverige står inför en nära förestående bankkris är Pär Nuder”. Ouch!
Den som vill kan även roa sig med att läsa gamla tal av Mats Odell där han vältaligt vecklar in sig i varför Sverige behöver en större finanssektor.
Det där visade sig ju trots allt inte vara någon framtidsbransch.
Den mesta finansieringen av exempelvis forskning kommer från stater.
Samtidigt har finansmarknaden mest hållit till i ett hörn och positionerat sig mot sig själv genom att flytta och sälja saker med allt mer obegripliga instrument.
Glappet mellan den finansiella fantasin och verkligheten är fortfarande stort. Frågan är hur stort.
Egentligen är det först under sensommaren samt i höst som världsekonomin har gått det första varvet runt.
Effekterna av sammanbrottet i den reala ekonomin kommer då att dyka upp igen hos bankerna. Många hushåll och företag har drabbats hårt av krisen och hur stor deras kapacitet att betala tillbaka lån nu är, ja det påverkar vilka banker som kommer att överleva.
Att någon (kanske Socialstyrelsen) långt tidigare borde ha klassat bankväsende som en extremsport, blir tydligt när man kikar i De Larosière-rapporten. Den har nyligen fått Europarådets välsignelse och pekar på just vidden av hur skuldsatta bankerna har varit och vilka risker de tagit.
Att EU i den finansiella innovationens namn så okritiskt kunde svälja den absurda trolldrycken av hedgefonder, kreditderivat och kollaterala skuldobligationer är läskigt.
Bristen på lämpliga institutioner får att skydda samhällsekonomin är tydlig.
Den finansdrivna kapitalismens dröm är nu över. Att checka ut kommer att bli dyrt och ingen vet vad som kommer härnäst.
Men vi befinner oss i förändring, eller ”change” som det ju heter nuförtiden.
Så gör som kapitalmarknaden:
Omfamna dina vårkänslor.