Kul, på den tiden

helskärm

Att idébaserad konst åldras lika snabbt som sina idéer blir väldigt uppenbart i Göteborgs konsthalls utställning med kroatiska Sanja Ivekovic. Sedan sjuttiotalets början har hon arbetat med politisk, främst feministisk konst, som behandlar media och kvinnlig identitet. I verket GEN XX, från slutet på 1990-talet, kombinerar Ivekovic namnen på kvinnor som deltog i den anti-fascistiska kampen i andra världskrigets Jugoslavien med bilder på supermodeller. I flera andra verk, de flesta från 1970-talet, klistrar hon bilder ur sitt privata fotoalbum bredvid bilder från skvallerpressen, bilder av Marilyn Monroe, bilder från modetidningars annonser.

Problemet med utställningen är att de flesta av Ivekovics verk med trettio år på nacken har blivit raka motsatsen till det som var tanken med dem: de bilder som skulle kommentera ytlighet och utseendefixering har stelnat till att själva bli just yta. De enda tankar som väcks av en damtidningsannons med Jerry Hall är att hon är snygg och att det var länge sedan jag lyssnade på Roxy Music, och när Ivekovic i ett videoverk sminkar sig till storslagna diskostråkar känns det som en bortklippt scen från The Last days of disco.

Men just som tidsdokument är utställningen bitvis ljuvlig. I en video från 1976 drar Ivekovic svarta linjer och pilar i sitt ansikte med en tuschpenna, och jag tror omedelbart att hon ritar upp kartan till en förestående plastikoperation (det ritas på kroppar i medicinskt syfte en hel del på tv nu). Men det hon tecknar är instruktionerna till en ansiktsmassage, som hon sedan ger sig själv. Det är vackert i sin oskuldsfullhet, även om det inte var det som var tanken.

Efter postmodernism, Cindy Sherman och ett helt nittiotal då vi inte gjorde annat än förhöll oss till fotomodeller kan man ganska uttråkat svara rätt på alla frågor som Ivekovics verk vill ställa. Men hennes knallrosa läppstift är verkligen snyggt.

Konst

Therese Bohman (kultur@aftonbladet.se)