Här blir popen ny

Den amerikanska konstnären Michael Bevilacqua samp-lar varumärken, tags, mangafigurer, seriehjältar, fragment från skivomslag med mera i sina flera meter stora målningar. De liknar ett slags frusna graffitiväggar, men med en finish som för tankarna till popkonstnären James Rosenquists iskalla måleri.

Michael Bevilacqua erkänner villigt sitt beroende av sextiotalets popikoner, men det finns en skillnad. Medan hans föregångare betonade friheten i ett slumpmässigt, närmast anonymt val av motiv - en soppburk eller omslaget till en telefonkatalog - så har Bevilacqua ett personligt förhållande till sina förlagor.

Varje detalj har betydelse, om det så är ungdomsidolerna Ramones eller en tecknad film han sett med sina barn. Målningarna fungerar som dagboksanteckningar eller anslagstavlor där tankar och minnen flödar. Samtidigt är de besynnerligt stela. Särskilt de äldre verken har ett genomgående nollställt uttryck, stumma kolorerade ytor fyllda med symboler.

Louisiana följer med utställningen upp sitt mångåriga intresse för amerikansk popkonst. Det är ganska effektfullt att gå genom deras fina sextiotalssamlingar innan man kommer in i salen med Michael Bevilacqua. Samtidigt har jag invändningar. Varför har man i det lilla urvalet på femton bilder valt så många tidiga målningar? Konstnären är endast fyrtio år; denna hans första utställning på en stor institution borde ha bestått av hans allra senaste måleri.

Det är de få nya verken som övertygar. Här har det pedantiska avmålandet brutits upp av mer levande ytor. Monokroma fält blandas med våta och rufsiga områden, ikonografin har blivit friare och omfattar allt från seriefigurer till stilleben och landskap.

I målningen Surface to air från 2004 bulnar ett molntäcke med graffitins formspråk upp sig. Det är moln, men samtidigt någonting annat. Bevilacqua lyckas här på ett genialt sätt föra in den sammansmältning mellan bild och tecken som är graffitins egen landvinning. Molnen blir till en hemlig skrift som sätter i gång en djupare meningsalstring. Varje form- och färgval blir mättat med innebörd. Den kalejdoskopiska samplingen av olika uttryck får äntligen utrymme att bilda en poetisk helhet.

Konst

Camilla Hammarström