Kina, överallt

ULRIKA STAHRE ser den nya vågen på Louisiana

I väntan på nästa sommars olympiska spel i Peking har hela världen fått se och häpna över en expansion och en byggboom som tycks sakna motstycke. Den gamla världen rivs, den nya byggs i rekordfart. Medan frisläppt kapitalism samverkar med hård centralstyrning, minimal yttrande- och tryckfrihet, censur, arbetar konstnärer någonstans i ett gungfly av identitetsarbete och överlevnad.

Louisianas vår- och sommarutställning Made in China ser därför ut som en i tiden klockren satsning. Just när man började undra var konsten befann sig i den ”kinesiska expansionen” så visas den. Alla verk kommer från en och samma samling, Estella collection, som koncentrerats till den yngre konsten.

Vi är i samtiden, men betonas gör ändå en del historiska fakta: Mao och kulturrevolutionen samt massakern på Himmelska fridens torg. Om året 1989 representerar murens fall och ideologiernas död i Europa så betyder det den återuppståndna repressionens år i Mittens rike. Den konstvärld som trots allt fanns fick backa undan och kom inte riktigt tillbaka förrän runt sekelskiftet. För att nu blomma, när strukturen finns: pengar, samlare, efterfrågan, intresse, biennaler och utställningshallar. Och en spänning i många verk, mellan traditioner och förnyelse, mellan självbild och myt.

Så kan drakar och hundar och andra kulturklyschor figurera i flera verk, liksom förstås ordförande Mao. Synen på Mao och tiden fram till 1976 får en egen avdelning och här finns bland annat Feng Mengbos Det gråa havet skakar hand, där Mao möter sig själv, och

framför allt Qin Gas Den långa marschen i miniatyr – en rygg där en av maoismens kulter ser ut att ha tatuerats in. In i skinnet. En passande bild också av den inriktning som trots allt tar stor plats både i kinesiskt konstliv och på utställningen: performancekonst och konstnärens egna kropp som arbetsmaterial. Zhang Huan sveper in sig i kött, Song Dong stämplar vattnet – i en serie foton slår konstnären om och om igen ner en kinesisk stämpel i den tibetanska sjön. Ett både aggressivt och vackert verk om nationella konflikter. Det är placerat i den del av utställningen som fått rubriken Tecken och handling och som innehåller de mest intressanta verken om man söker någon sorts visuell klangbotten.

Här finns sönderbränd kalligrafi, gravstenar som nöts mot varandra, tecknet för fågel som sakta förvandlas till en fågel och flyger iväg i en suggestiv rumsinstallation signerad Xu Bing. Av de sju avdelningar man valt att dela in utställningen i, är Tecken och handling den mest sammanfattande. Den betonar både en förhistoria och det tunga inslaget av performance, av rörelse, aktion. Medan andra avdelningar kan kännas mer sökta, som Hemma hos eller Paranoia (undantag: Wang Jianweis suggestiva film Spindel, som med hjälp av dubbleringar, masker och rollspel skapar den perfekta paranoian i bildform). Ämnesord som bara vagt speglar de verk som placerats där.

Made in China har förstås samma problem som andra utställningar av liknande art: det finns en ambition att berätta en historia, hur mycket man än sedan påtalar det omöjliga i att göra just det. Inget verk kan ses i egen rätt när det redan placerats tillsammans med andra i någon mer eller mindre självklart gemensam problematik. Men om man försöker, ändå, och inte letar efter den stora berättelsen – den långa marschens motsvarighet? – så är nästan alla verk fantastiskt självlysande. Ta Yang Yongs Ungdomens grymma dagbok: jo, visst känner vi igen byggarbetsplatsen (kunde varit Berlin för fem år sedan), leran, förundran över möjligheterna och det som gått förlorat för evigt. Ungdomen – den som ledde kulturrevolutionen på sin tid – är både offer och förövare, både den som vinner framtiden och den som förlorat barndomen i rivna hus, försvunna miljöer. Kina är överallt.

Konst

Ulrika Stahre