Snacka med Yoko
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-05-08
MIKAEL STRÖMBERG gräver i en inspirerande låda
En vit liten låda med moln.
Det har inte hänt mycket i Yoko Onos konstnärskap sedan 1960-talet. Men vad gör det. Det är de enkla idéerna som håller.
Begrunda hennes Sky Machine. En låda med myntinkast som ska stå i varje gathörn istället för läskomaterna. ”Vi behöver mera himmel”, säger Yoko med en fyraårings självklarhet som precis börjat måla ben och armar på sina huvudfotingar.
Eller hennes Wish Tree. Ett japanskt cederträd som förbipasserande kan fästa sina önskelappar i. Efter några dagar blommar trädet av önskningar. Hon läser dem inte utan placerar dem i en behållare och transformerar lapparna till en önskeskulptur som skickas ut i världen. Ono tror nämligen, liksom fyraåringen, att om alla människor önskar fred så blir det fred. Det gäller bara att visualisera icke-kriget.
Och för all del Onos White Chess Set, schackspelet med bara vita rutor och pjäser. Och hennes Cut pieces, där publiken får komma upp på scenen och skära bort ett tygstycke tills Ono blir helt naken. Performancestycket är inte bara biografiskt just för kvinnor utan får gestalta hur mänskligheten ständigt blir bestulen.
I Bakhålls Yes Box får man en liten papplåda fylld av retrospektiva idéer som fungerar välgörande för medvetandet; bilder, texter, ljud, musik och en småtöntig intervju med konstnärinnan. Jag menar, känner man sig tömd på idéer är Ono en fantastisk samtalspartner.
Flugan som flyger över den nakna kroppens kuperade landskap i filmen från 1970, kan betyda mycket. Spyflugan kan vara mannen, men också medvetandets planlösa flykt i rummet. Det mest typiska i Onos konst är att hon vill lyfta fram uppmärksamheten och medvetandets kraft, hon ställer dem till och med över Gud och reinkarnationen, i en unik japansk-amerikansk mix.
Det är den ljusblå glimten i hennes konst som inspirerar. Och de där enkla handlingarna som att spela in ljudet av en gråsten som sover, eller att skära ett pupillstort hål i ett vitt papper och kalla det A hole to see the Sky through.
Konst
Mikael Strömberg
