Krigets krafter

helskärm

En man hänger i en snara med byxorna nerdragna – den ultimata förnedringen. Ända in i döden ska hon skändas, människan. Och de lystna omkring som utvinner hämndens sötma ur ögonblicket, likt surrande bin kring honungskakan. En evig bild, likväl outtömlig i sin gåtfullhet: att vi finner lindring genom att kränka den andre. Så lätt att glömma den egna utsattheten när man har klacken på den besegrades strupe.

Bröderna Jake och Dinos Chapman har under en längre tid uppehållit sig vid Goyas banbrytande och makabra bildserie Los Desastres de la Guerra (1810–1820) som anses vara den första skildringen som inte heroiserar mördandet på slagfältet. Jag minns en naturalistisk skulptur av dem bestående av en hög med stympade spanska bönder som låg tätt på Goyas förlaga; utförd med hatisk noggrannhet.

I de grafiska blad som nu visas på Magasin 3 samsas svagt preparerade parafraser med kommenterande bilder som vidgar perspektiven mot den moderna historien. Hakkors, den låga siluetten hos ett koncentrationsläger där det enda vertikala är skorstensröken från krematorieugnarna. Och sedan lynchningen av de nazistiska förövarna, återigen samma exalterade förnöjsamhet hos de barnsligt tecknade ansiktena.

För att betona de närmast autoerotiska sadistiska krafter som släpps lösa i krig använder sig Chapmans av barnteckningens bildspråk, naiva ristningar i plåten i kontrast till det virtuosa grafiska hantverket i de andra bilderna. Och det är framförallt de ömsinta och kunniga variationerna av hantverket som ger deras grafik en sådan kuslig skjuts. Ja, människan kan välja bort sin mödosamt uppbyggda sensitivitet för brutalitetens raka puckar.

Konst

Camilla Hammarström (kultur@aftonbladet.se)